Jag vill försöka intala mig att det är slumpen som hägrar över mitt liv, att det bara är enstaka tillfälligheter som dyker upp. Men just dessa känns mer som om att de bara just en tillfällighet.

Igår när mamma och jag satt i soffan och kollade på tvn dyker debatt upp på 1:an och deras samtals ömne var mer eller mindre riktat till familjer som våran. Som det jag en gång har växt upp med. Denna kvinna bakom förslaget att lägga förbud för föräldrar som låter sig bli berusade inför sina barn. Kvinnan gjorde heller ingen skillnad på sak och problem. Därför faller alla ner i en och samma säck. Vet inte hur pass mycket mamma deltog i när de debatterade på tvn. Fick mig i alla fall en olustig känsla.

Ungefär som att synden straffar sig själv. Jag har flertalet gånger önskat henne ur livet pga förjävliga familjefrhållanden så ur det perspektivet skulle ett förbud som liknande kanske va till hjälp? Mamma var en skåp supare som jämt och ständigt gömde all sin dricka. Hon smög så hårt med det inför mig att det var just därför att hon smög som gjorde att jag lade märke till det. Ett avikande beteende som faller ut från normen i vardagen är lika lätt att uppmärksamma som att hoppa på 1 ben. Vi har aldrig kört med öppna kort på bordet här hemma inte. Jag var ständigt på flykt, och uppgav ej heller mina tillflykts orter. Jag behövde de. Det var min fristad att få komma bort, ladda batterierna. Sen att vissa utav gångerna inte ledde till det bättre utan att man istället dövade smärtan med att vara självdestruktiv. jag var en fena på att dölja allt. Inför vänner var allt toppen, i skolan gick allt bra tills att jag slutade 8:an. Då hamnade jag i min sista fas av tonårs revolt. Bytte alltså skola och gick sista året inne i stan. VIlket ledde till kassa betyg och många samtals timmar hos mentorn och kuratorn. Men uppgav ej heller aldrig hur förjävligt det var hemma. Ja själv hade gett upp hoppet om min framtid, och framförallt om min mammam.

Vi hade ju vid ett tillfälle i början av 8:an försökt få till någon slags lösning med hjälp av soc. Men det gick ju såklart inte. Kände mig jälvligt illa tillmods av att behöva sitta där och inte bli trodd på. För mamma var ju stans bästa skådespelare. Att dricka nåt glas i veckan dör ju ingen av, ja sån var hennes melodi. Dock lämnade de inte oss sticket i och med att jag var barn och skolan var inkopplad. Men fortfarande åtgärdades inte hennes problem. Utan istället blev det så att det var jag som fick hjälp. En kontaktperson som skulle ge mig space från mamma och avlastning för henne. MEdan hon själv kunde skåpsupa bäst hon ville.

Det finns så mycket att berätta om min bardom men tänkte istället gå vidare till den andra punkten som helt från ovan dök upp på tvn idag. En kvinna som har skrivit en bok som sin cancer. Mamma häver plötsligt ur sig - Ja klart man kan leva som man gjorde innan om man hade förutsättningarna! Ja, va svarar man på det? Jag satt tyst en stund och lät hennes uttalande sjunka in en stund. Och självklart har hon ju rätt i det hon säger. Alla har inte samma förutsättningar här i livet för att klara sig oklanderligt. Och det är nog också där jag tror att var och en av oss måste få insikt i att vi är alla olika, från det yttre till det djupaste inre. Går aldrig att jämföra sig med sin näste. Detta tror jag även måste få rota sig större i vår begynnelse, lära barnen tidigt att trots våra olikheter kan vi alla vara bra någonting och kanske t o m dra nytta av varandra för vår differens!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...