I morse kom jag samtidigt som kuratorn och läkarn. Prinsen fick kika in genom glasdörrarna - han pep och gnydde så fort han såg att mamma och jag brast ut i tårar.

Det var ju x-antal veckor sen mamma fick sin sista cellgiftsbehandling, den senaste i torsdags förra veckan var bara herceptinet. Sen dess har allt rasat på i en väldans fart. Lite för fort för att jag ska hinna med och smälta att som sker. Har mer eller mindre blivit en telefonväxel, självvalt för att spara på mammas krafter. Läkarn var ju här i onsdags och tog prover, dessa hade nu analyserats samt mammas ultraljud av buken som var förra veckan tror jag? Dagarna flyter allt mer samman för mig. Men jag känner ett större lugn av att vara här. Var en aning orolig att nåt skulle ha hänt under natten..

Beskedet på proverna var väntat, en drastisk förökning samt tillväxt av den aggresivare sorten. Mamma började gråta när läkarn sa det. Kramade om henne. Vi som aldrig annars har vart fysiska på det sättet. Bara hårda ord och ett och annat slag eller liknande. Så fel så fel.

De vart väl kvar här i någon timma. Fotografi lämnades i samband med att hon ska få färdtjänst. Man hallå? Va ska hon med de till när hon inte ens orkar bege sig ut utanför dörren? Dessutom dröjer det 3 veckor! 3 veckor, tror de seriöst att sjukdomen  ska vända, att hon ska bli botad?! This is madness! Men jag höll käften och tänkte att ja det är ju ett av de få guldkornen mamma kan hålla fast vid, leva på längtan så att säga..

Efter att de gått hjälpte jag mamma att leta reda på sin dosett, fyllde alla hål med piller. Skrev ner hur många hon ska ha av varje sort och när. Vilken, vem gör nåt sånt? Jo personal på sjukhus eller gamlingar som ändå kommer dö snart. Inte jag, inte hennes dotter. Eller jo, uppenbarligen. Det kom så naturligt, att hjälpa henne, då hennes händer bara fumlar runt.

Jag känner mig verkligen så jävla ensam i den här sitsen. Vännerna har tagit avstånd. För vem vill beblanda sig med saker som dessa? Sköter jag mitt så sköter du ditt, visst är det så! Jag kan förstå om man inte helt säkert vet hur man ska bemöta en person i en sådan sits, men följ hjärtat och magkänslan. Ingen vill va ensam. Kan inte hjälpas att tårarna rinner ner. Jag vid datorn och mamma i soffan.

Så jävla fucked up så det inte är sant.

Jag tar en dag i taget. Och i kväll ska vi tvätta, käka och sen sola. I morn åker vi hit. Prioriterar verkligen att åka hit istället för hem till min moster (i och med att mormor och Timor även åker förbi de). Känns inte lika aktuellt. Dit kan jag komma sen. Sen är planen att åka till CRT, fixa ett sele till lill killen - märkt att han fått en förhårdnad över bröstet - slitage? Och på kvällen blir det lite dunka dunka och partaj - kan behövas känner jag. Söndag planerar jag och ligga däckad i sängen hela dagen.

På återseende!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den lyckliga sagan på denna portal har nu lidit mot sitt slut. Har vart trivsamt att blogga här - men nu måste hon vidare.   Till er som följer mig - fortsätt gärna med det här --> http://sarahlamberg.myshowroom.se/              ...

Kan nu presentera min nya hemsida - för er som vill kika in och kolla är adressen här. Det har tagit sin lilla tid, och än är inte allt fixat. Måste få i ordning texterna och så. Men det är en sten som lättat från min ryggsäck i alla fall. Kan nu skr...

  'To my insperation and my shining star'   En tanke som slog mig igår var att sannolikheten för att man ska träffa någon som man passar med minskar när man nöjer sig med det man har. Jag har fullt upp med mitt, träning, driva företag, ta ha...

Om 1 vecka är det dags igen. Är sjuuuukt taggad. Kan inte med ord beskriva ruset som forsar inom mig. Watch out for the bruises..   Ska snart bege mig till arbetsförnedringen och visa upp min affärsplan och budget - de har tydligen inte kunnat öp...

Har preppat mig med ett stort lass pasta på min tallrik. Letat inspiration på youtube - lite musik har ju hjälpt förrut. Let the legs burn! Går och lägger mig med tanken på The Bulgarian Split som nästan skulle kunna va nåt helt annat än va det är.. ...