Turen ut till V-ås gick över förväntan bra. Vi hade strålande solsken hela vägen dit och hem. Vår pirr i kroppen, som bara kommer av sig självt.

När vi passerat Humelsta säger killen: Kolla här då! Pekar ditåt och säger: Ska vi inte? Med tanken på att vi gårdagen innan hade förköpt oss på 2 kg ferrari bilar så va mitt svar: Nej! Kanske lika bra..

Vi kommer fram till uppfödaren. Hon va precis så som jag hade uppfattat henne. Human, oerhört trevlig, verkar inte köra denna business för pengarnas skull, utan pengarna är bara en bonus. Ja vi kom dit vid 2 tiden, tror vi lättade därifrån vid 5. Hon bjöd in oss på kaffe och fikabröd. Det som slog mig när vi klev in hos henne var Wow vilket palats! Inredningen var sparsmakad och heeelt i min (våran) smak. Maj gwadd! Vi fick hälsa på tiken, haha såg riktigt roligt ut med hängpattarna som nästan släpade i backen! Tiken var en aningen reserverad, vilket man kan förstå. Hon pendlade in och ut från valparna. Sen stängde hon igen dörren dit och så fick vi hälsa på hennes 2 andra tikar. 2 helt ljuvliga damer. Hade likväl kunnat tagit med mig de 2 istället haha!

Att ha fått besöka henne gör att det verkligen känns som att "det är på riktigt" nu. Vi hade förberett oss med lite frågor. Men det mesta vi hade skrivit ner kom sig helt naturligt under våran pratstund. Allt kändes så bra! Personkemin klickade verkligen! Ibland kan man ju uppleva tystnad som jobbiga, här var det sällan tyst mer än när man hämtade andan och dök på nästa diskussionsämne haha! Och jag vet (hon skickade nyss ett mejl idag måndag) att hon delar vår uppfattning.

Timmarna flög förbi, men efter ett tag kände vi nog bägge att det kanske är dags att runda av. För vi ska ju även komma dit en gång till minst innan vi får hem vårt lilla knyte. Och då finns det mer utrymme för prat om det skulle dyka upp fler frågor under tiden. Vi tackade och hälsade adjö och hoppade in i bilen. Både killen och jag tittade på varandra och bara log. Resan hem handlade i stort sätt BARA om tiden fram tills vi får hem lill ponken. Jag dör av längtan! Vill ha hem honom nu!

Egentligen skulle vi ha käkat kyckling hemma, men vi tyckte att vi hade förtjäntat oss en riktigt svullo måltid. Avfart nästa: Rotebro pizzeria. Galet goda pizzor!

Happy feelings!

Tänkte väl ta en svägom i duschen innan vi pyser iväg mot V-ås. Wii ska bli så kul och få träffa uppfödaren. Lite surt att vi inte får träffa valparna =/ Men regler är regler, vad jag annars brukar säga om det är att regler är till för att brytas haha!

Vaknade innan 8 i morse. Gaalet! Men solen glimtar in genom fönstret, och är det ljust kan man lika gärna kliva upp. Så, morgonen har jag spenderat bakom en drös med ljuvliga klipp på youtube, på massa pinnar! Aaw! Vill ha hem lillponken nu nu nu!  Den lilla "fyllde" hela 2 veckor igår. Förhoppningsvis hinner vi med minst 1 besök till innan vi hämtar vårt lilla knyte.

Går inte med ord att beskriva denna längtan. Det mesta snacket som går här hemma är om vår kommande valpis. Tankar kring uppfostran, lydnad, träning, lämpliga täcken som står emot kyla (har läst att mini pinnar kan va svårmotiverade att klampa runt i snön om det är mer än -15 grader ute.) Tyligen är det också vanligt för rasen (små hundar över lag) att få köldkramp i tassarna. Nej, jag tänker inte klä min hund med skor om ni tror det. Man får väl hoppas på att den inte blir så kinkig när det vankas vinter (igen).

Apropå vinter, känns som våren ligger jävligt långt borta. Trots att termometern i solen visar 2+ idag, så är det rätt chilly i luften.. För att inte tala om alla snöberg som ligger lite random utspritt.. Hej vårflod?! Vet med säkerhet att Bälstavägen kring Bromma flygfält kommer bjuda på en del intressanta händelser. Han som sköter logistiken av snötransporten kan inte ha haft många hästar hemma när han valde att placera hela Västerorts snö där. Lager på lager. Ja, jag lider inte. Men ska bli kul och se vem som drar öronen åt sig när skriverierna sätter sprätt.

Vem blir inte glad av att tänka positiva tankar? Jag anser att varje liten surkart borde följa mitt råd.

Killen kom hem tidigare fårn jobbet igår. Helt utmattad och trött la han sig i sängen, aaw gubbe lilla! Vi hade nämligen ett möte med banken inbokat. Och som alltid när vi två är i farten, blir vi sena. Jag rusade in i duschen, fönade & plattade håret (viktigt att man ser proper ut), fick för säkerhets skull min rygg/skuldra insmord med Voltaren gel. Klär på mig, tar en macka (hade helt glömt bort att äta, händer rätt ofta numera?). Ser att klockan närmar sig efter 3. Fuck fuck fuck, inte bli sena tänkte jag. Hetsar killen att han måste försöka få tag i personen vi skulle på möte hos, meddela att vi blir sena. Guuud så pinsamt! Men ja, jag är inte förvånad längre, lika bra att sluta anstränga. Att vara sen är inte en brist på respekt för tidangivelser eller moral, man föds till det.

Mötet med banken gick mot förväntan bra, ett steg åt rätt riktning. High five! Nåja, även om inga papper skrevs så har vi ett hum om vad som gäller, någonstans måste man ju börja! Tanken var att vi efter banken skulle ha hunnit med ett besök på en djuraffär, men i och med att vi redan var sena till banken sprack tids schemat.. Istället styrde vi våran färd till de vi skulle köpa hundburen av. Buren är i så gott som nyskick, hunden säljaren hade skaffat fattade aldrig tycke för buren, samt att den ökade sin storlek fortare än de hade väntat sig. Ja man tackar! Med oss tog vi buren och satte oss i bilen.

Bara det att den stod parkerad i en nedförsbacke, med ca 10 cm mellanrum till bilen som stod framför. Bilen vägrade backa, bakhjulen de bara spann. I ren förtvivlan stod vi bägge där utan möjlighet att ens med viljekfraft kunna rucka bilen. I några hjälplösa försök att få bilen att backa, sökte vi efter en sandlåda. Fann 1 men den var tom. Hmm tänkte till och gick tillbaka till gården vi just lämnat. Aha! Där fanns 1! Det fanns inte mycket spelrum att försöka räta upp den då avståndet framför var ytterst begränsat. Vi puttade in sanden. Försökte igen, o igen. Jag gick och hämtade mera sant, bilen rörde sig inte! Mer sand, bilen va fortfarande fast i snön. Jävla snöhelvete! En sista gång gick jag och hämtade sanden, och gissa vad som hände?!

Jo en tjurkärring skulle så klart få sin gälla röst hörd. Hon gillade inte mitt påfund att jag tjuvade "föreningens sand". Vilket hon också var noga med att säga. Ingen större dispyt så men men. Jag svarade snällt tanten, som tyckte jag skulle ta sand ur en annan låda. Svarade väl nåt i stil med att den är slut, och vi sitter fast i nedförsbacken. Kärring fitta, borde kanske ha hävt ur mig det med. Folk som inte kopplar, eller har förstående borde hängas!

Inte lätt att hålla ögonen/fingrarna i styr. Imorn är det pay day! Yay! Killen och jag har febrilt letat och letat och letat efter en hundbur som ska vara schyst, snygg och till ett humant pris.

Till en början när allt var nytt för oss bägge svor våra tungor till hur dyra burar kan va. Ja menar, vem kan inte fläta ihop lite stålvajer, svetsa och haka på ett lås? Man behöver ju inte Einsteins kompetens för att räkna ut att det är ett ganska enkelt jobb! Självklart kommer våran bebis bara få det bästa, Crème de la Crème om man säger så.

Men det behöver ju inte gå i överdrift.. Kan väl erkänna att jag då och då dras till blocket. Varför vet jag inte. Mest nyfiken på vad mina medmänniskor runt om i landet inte har nåt behov av. Så här träder min återvinnings anda i kraft. Vi har ju vart ute i olika zoo affärer och kikat, klämt och känt på olika typer av burar. Hört oss för med personalen där, läst i olika nätforum mm. Ja, man vinner bara på det i längden! Killen visade mig en länk från någon tysk sida där de utför olika krocktest med hund, det var alltifrån sele-bur. Dessvärre har jag inte kvar den länken.

Klicka på länken nedan för att komma till sidan!

MIM

Matnyttig info om hund/transport

För först så tänkte vi att en sedvanlig gallerbur (sån man oftast hittar i djuraffärer) räckte. Men efter mera läsning insåg vi båda att - Näe det går inte! Vi vill inte ta den risken att det blir ketschup av hunden. Men en bur SKA vi ha, även om vi kanske får lov och vänta med att ha en "bilhundbur". Meningen är ju att doggisen ska kunna känna sig trygg där i, kunna slappna av när den behöver. Bra träning för hundar helt enkelt! Man kanske inte vill ha en alldeles stissig hund hemma när man har folk över på besök, någon kanske är hundrädd etc. Då är det toppen om man kan lära sin hund att känna trygghet.

Bra sätt att träna den inför att vara ensam hemma. Då krävs det att man börjar tidigt, så att hunden inte senare kopplar samman bur med någonting negativt. Jag är mer än förväntansfull nu. Kommer nog bli lite shopping till hunden i helgen om killen får bestämma  

Hittade i allafall en bur till lämpligt pris, begagnad på nätet. Ja det är ju bara en bur. Verkar som på bilden att den är i gott skick. Så i morn tänkte vi åka iväg och hämta den. Fan va sweet!

Här kommer några bilder på småttingarna. Frågade uppfödaren om det var ok att slänga in de här. Jo självklart fick jag det, inte nog med det så fick vi några fler bilder! *happy*

Här har vi tiken "Maya" med tillhörande puppies.

OBS!

Bilderna är lånade från Peytons!!

Naaw snuttar!

Tänkte ja skulle ta och dela med mig lite med vad som har pågått här i västerort..

Ja ni ser ju nedan att vi väntar tillökning. Fick bekräftat igår på mejlen, efter förgående samtal med uppfödaren som ledde till några missförstånd. Att vi kommer bli ägare till en röd mini pinne! Lyckligaste är vi!    Ett tag där så trodde jag att det var kört, tänk va lätt man kan förlita sig på en annan människas ord, och ännu lättare missförstå! Vi har under några veckor sökt igenom rekommenderade kennel klubbar. Och så hittade vi ett par som vi bägge fastnade för.  Den ligger i V-ås. Slängde iväg några mejl för att höra oss för om de hade några planerade kullar på g. Denna eviga väntan på svar höll på att äta upp mig ska jag tala om. Tur att man har en sambo som stillar min oro. Å så kom ett svar från en, en som jag tror vi bägge hoppades på skulle svara.

Uppfödarens tik väntade ploppa valpar när som. Wow! Redan, oj! Lite tidigare än vad vi kanske hade räknat med. Fram med almanackan, ja en sån i pappers format, inget jag tänker överge i första taget! Försöker beräkna lite själva på när vi i sådanna fall skulle bli med hund. Vi kom fram till mitten/slutet av april. Går det? Hur ska det bli med plugg och så? Det löser sig!

Ungefär lika fort skickade jag iväg förfrågningar till några närliggande hunddagis (många hävdar ju att skaffar man hund ska man väl för fan va hemma och ta hand om de, och inte genast lämna bort den!) Nä det stämmer, men när tiden är inne så är det enligt mig en utmärkt idé. Hunden lär sig att sociallicera sig med andra hundar och tränas på att bli förd av en annan en än själv. Och tiden innan den hamnar bland andra hundpolare hinner man kanske fostra den så pass väl att den inte tar efter andra hundars olater. Ser bara fördelar med det, utom priset.  Gosh! 2400-2800:- Gaaalet! Fram med budget kalkylen. Räkna. Hmm. Ja. Det går fan i mig ihop!

Det jag främst ville veta när de olika ställena "tidigast" tog emot en valp. Olika där med. 4-6 mån. Blir perfekt. För det är främst till hösten som det är aktuellt. Alternativt dagmatte. Tycker folk som hävdar annat är inskränkta. Kan man så ska man! Båda lika rätt!

Allt verkade nästan för bra för att vara sant rörande kenneln vi har valt. Uppfödaren är uuber trevlig. Verkar veta sin sak. Human. Otroligt ståtliga avkommor som vunnit många 1:a priser i BIR, BIG, Btkl CERT mm (inte lärt mig vad de olika förkortningarna betyder..) Vilket verkar vara viktigt i avels sammanhang.

Varför en dp?

Jo. De är små miniatyrer av pinscher/dobberman. Små muskelpaket utan att verka sönderavlade som tex bulldog. Mycket hund i liten förpackning. Inga soffpotatisar. Tillhör grupp 2 och därför inte i liknelse med chihuahua som tillhör grupp 9 - sällskapshund! Stiliga linjer. Helt bedårande söta som valpar, men som vuxen med. En aktiv ras som kräver mycket stimulans både fysiskt och psykiskt. Möjligheter att ställa ut den, köra agillity, spåra kantareller yum yum, mm. Den är otroligt lättlärd, tillgivien, temperamentsfull, pigg och lekfull.. Många  andra raser segar ihop efter några år och blir bara liggandes i deras bädd och kommer endast när det vankas mat eller prommenad.  Urspungligen  är den från tyskland, sägs vara en avel mellan tax och Italiensk Vinthund, därav deras höga vakt instinkt, utan att verka skällig.

Det visade sig att hon hade valpat i fredags förra veckan. Och så kom det ett mejl idag. En bild på tiken och hennes valpar. Aaw jag dööööööööööör! Ska höra om jag får lägga upp den. Men guuud så söta de är! Ser ut som små bollar.

Det var en gång ett sött litet nykärt par. De hade levat tillsammans under en längre tid. Kärleken mellan de 2 syntes på mils avstånd. Sen en dag kom på att det saknades något i deras tillvaro, något behövdes för att de skulle bli en komplett familj.

Det var väl där vi började antar jag, jag tror många som lever som sambos eller som länge levat ihop förr eller senare hamnar i tankebanor kring att ta relationen till nästa nivå. Antingen skaffar man en unge, husdjur, landställe eller va det nu än må vara. Nåt som man tillsammans kan vårda och glädjas åt. Låter en dröm gå i uppfyllelse. Vi är människor, vi är skapta för att vårda. Sen finns det ju de som helt avstår från det, finns ju alla sorters folk. Men alla kan vi relatera till det, från tidig ålder blivit ompysslad av föräldrar (om man lever i ett "I-land") överföst med kärlek, materiella ting..

Vi har nu kommit så pass långt i att vår dröm ska gå i uppfyllelse, o nej. Vi ska inte ha barn. Än. Förvisso kommer vårt lilla knyte vara precis som ett barn haha, den kommer behöva närhet, kärlek, rutiner, uppmärksamhet, fostran. För att på bästa sätt bli en hund man "vill/kan" ta med sig överallt utan att folk ryggar tillbaks. Oberoende vad för slags ras man skaffar är det ett bra jobb som förare som står till grunden för hur hunden senare i livet kommer bli. Jag brukar ofta säga att hunden speglar sin ägare. Och ordspråket "sådan husse/matte sådan hund" stämmer i alla lägen (självklart finns det undantag här, som med allt!).

Och mamma sa senast idag att (hör väl till att nämna att hon sällan tagit mitt parti i form av stöd eller uppmuntran, samt att hon inte är någon hundmänniska. Oberoende vilket så kan hon ändå argumentera för sin sak, vad som kännetecknar en "bra" hund.) Och hon sa idag till mig att det är samma sak som att fostra sitt barn till att bli en god medmänniska. Lära den vad som är rätt och fel. Självklart måste man uppleva de små felen innan man kan rätta till de sa jag. Allt sker inte naturligt. Vare sig det rör ett barn eller ett djur. Känns oerhört bra att hon för en gångs skull inte ratar mig och mina levnadsval. Sånt betyder väl mycket för alla, och alla gäller även mig!

Detta hade jag nog inte hoppats på kunna hända mig, inte nu. Samt att min allergi sedan barnsben har legat som ett ont spöke i bakhuvudet. Ja, jag är villig att ta den chansen, många hävdar nog att det idioti. Man har ju läst en hel del i olika nätforum om diverse saker som rör hund, det jag förvånades mest över var den totala ignoransen mellan folket som skrev där. En hävdade att x=1 en annan att x=x same same. Men få tog också hänsyn till de olika synsetten. Jag vet att det är en risk jag utsätter mig för.

Allergitest gjordes i fredags. Herregud, man måste ju våga chansa för att vinna right?! Majoriteten av all min "födoämnes" allergi har ju växt bort. Och jag är lyckligare än Kungen över att kunna få äta gurka "som mestadels innehåller vatten, kan man vara allergiskt mot det?" Så ja, gissa om jag är glad över att ha övervägt detta? För det är ju ändå jag som kommer att sättas på prov, sambon är ju fri från allt vad gällande allergier. Hans last är väl att han både gillar marmelad & messmör! Yuk!

Sen är ju fördelen den att djur är enklare att ta sig an, ja om det inte fungerar. Och man måste göra sig av med de. Hoppas verkligen  verkligen vi slipper det, för vem vill göra sig av med sin trofasta vän? Den som alltid glatt viftar på svansen av lycka och saknad av att få se dig igen? Den som kommer och kryper ner i din famn när du känner dig nere? Den som välter ut soporna på golvet, den som gör dig skogstokig, den som gör saker du själv får skylla dig för. Hunden. Människans bästa vän! Den som måste ut på morgon, eftermiddag, kväll och kanske en natt tur för uträtta behov. Den som tuggar sönder dina strumpor. Den som nafsar dig i händerna när ni busar.

En annan sak jag kom och tänka på var det att man ofta råkar ut för av folk i sin närhet och dess åsikter. Jag är sällan den som tar något negativt. Sällan min åsikt som framförs är av den sorten, oftast är det för att hjälpa. Min fråga som jag även ställde till killen är, varför har så många så svårt att ta lärdom av andra? Varför måste de "testa" själva. Se om de överlever att gå över gatan om det är röd gubbe tex. Om allt finns svart på vitt? Varför då chansa?

Eller som jag gjorde för en vän härom natten, i helgen. Fick veta att hon hade bjussat sin hund på vindruvor. Senare på natten raketforskar jag (typ det enda jag har gjort de 3 senaste veckorna) vidare om hur det är att ha hund, vad man som hundägare bör tänka på, skyldigheter, straffbart om man inte plockar upp hundens skit mm. Hela webben flödar matnyttig info. I alla fall så ramlade jag över en pdf där de hade spaltat upp diverse saker som var olämpliga rent utav farliga för en hund att få i sig. Och va tror ni jag hittar på listan? Jo. Vindruvor! Kastade mig på telefonen och berättade detta, och hoppades på att inget allvarligt skulle hända. Hon hade själv aldrig hört talas om det. Såna saker uppskattar väl alla? Eller? Hon va oerhört tacksam för min upplysning. Sen är väl det som med allt, alla är olika känsliga. Nu spydde hunden upp allt och visar inga symptom.

Längtar!  

♥