I slutet av sommaren vankas det utställning, och jag är i full gång med att förbereda jycken inför det. Stå fint börjar ge med sig, men ännu är vi inte helt nöjda.

Igår började jag träna honom med trava när vi var ute och gick, samma sak på dagens långis. Långis för mig är en dryga promenad på ca:30. Massa lek och stoj! Han fullkomligen älskar det, dock är det lite svårt att få honom att fästa blicken på mig, trots att jag har nåt som är oemotståndligt gått i min hand. Hmm. Ja övning ger färdighet, visst måste det vara så?! 

Jag tycker att jag är rätt duktigt på att ta mig an hunden, ger honom det han behöver. Trygghet - tillit - kärlek - fostran - regler. Ja sen tror jag att jag alldeles för ofta pussar på honom, men det går ju inte att låta bli. De där rådjursögonen, och den där kala magen är på tok för inbjudande för mig för att jag ska låta mig hållas. 

Men till mitt nya moment. Jag försöker alltså introducera, forma honom till det bästa inför kommande utställning som är i slutet av augusti - Stockholm Hundmässan i Älvsjö. Han kommer dock inte kunna få tävla i den första valpklassen, utan den andra 6-9 månader. Buhu! Hade vart kul om man hade kunnat ta hem 1:a pris i varje. Men men.. Ibland får man nöja sig med att inte alltid få som man vill. 

Det är verkligen så jävla sköj och se han utvecklas, för varje dag som han går förstår han mer och mer. Jag som förare blir ju då på ett sätt bekräftad att min inlärning givit resultat. Sånt boostar egot. Snart kan jag säga Släng dig i väggen Fredrik Steen och Ceasar Millian! För här kommer jag! Sveriges hetaste hund guru! Woop woop!

Var påväg ner mot ängen för en stund sen, men vart stoppad av en annan hundägare. Vi stod i solen och babblade hund. Hennes lilla blandis (cocker spaniel, pinscher och dvärgpinscher) tjej Alice lät Prinsen få busa av sig. Åh det är så jävla härligt och se sin egna hund skina av lycka. Dock var hon lite för hård i sin lek, får vänta tills han har vuxit till sig lite mer, så ska det nog gå bättre. 

Känns som man håller på att bli hjärntvättad av alla direktiv, en hög förespråkar den hårdare metoden, en annan belöna rätt beteende, en tredje var konsikvent in i absurdum, en fjärde tycker man ska ge igen med samma medicin - biter min hund mig - ja då bits jag tillbaka. Ja inte så lätt och veta vilken skola man ska utbilda sin hund efter, men suntförnuft har jag allt! Och skulle ALDRIG ge igen med samma medcin bara för att inget annat hjälper, för inte fan biter vi våra barn som bits eller rivs?

Hon som hade Alice, ja det kändes som vi conectade. Erkände där mitt i vår konversation att hon va nära bristningsgränsen för hennes hund och kloklippning, ja det är inte alltid en dans på rosor, trist tycker jag om enda vägen är att låta någon annan göra det, samt att hon hade valt stryphalsband - modell snällare, för hon stod inte ut med att hunden drog så för baskat. Finns ju de som anväder kedjor. Man bah: Öh hur tänker du igentligen din IQ befriade fiskmås? Vart tror du att det ska leda? Tror du att din hund svarar bättre för att du stryper den? Då är det bättre att låta den gå lös. För stryp triggar mer än vad det hjälper, plus att det visar mer om dig som ägare vad du inte klarar av (dvs fostra din hund)  än vad din hund är kapabel till. Jag tycker det är ok i utställningssyfte, men då är de så tunna, nästan halsbands tunna och skulle förmodligen inte hålla om din hund plötsligt vill skena iväg. Men det sa jag inte till henne, hade hon vart min vän hade jag läst hela bibeln för henne! Frågade i och för sig om de prövat sele, vilket inte hade hjälp. Hmm ja, folk verkar inte veta alla gånger vad deras fyrbenta vänner har för slags egenskaper..

Våran kille drar bara i vanligt koppel, och det har och göra med att det är en travande ras, de ska ligga en bit före sin förare. Det är genetiskt. Jag vill heller inte ha en hund som slickar mina ben för att han går för nära. En hund är en hund. Vi människor tycks allt för ofta glömma bort det. Gud vad jag skulle vilja skälla ut alla dåliga hundägare, liksom med barn. Hur uppför de inte sig om man får fråga? Oförskämda & respektlösa. Där är det ingen som tycker det är konstigt eller tycker att det är ett felaktigt beteende som i sig borde straffa uppkomsten till de. Dvs föräldrarna. Vilka lägger sig egentligen i folks val att skaffa barn? Jo myndigheter när homosexuella, gifta över 50år, ensamstående,  vill adoptera. Men aldrig annars. För det ligger i vår natur. Lika mycket som det är mänskligt för oss att föra seden vidare, är det för hunden att jaga (nåt vi upplever som att dra).

Nä nu orkar jag inte trycka på tangenterna mer, ska ta mitt bantningspiller och bli trådsmal, så min mamma slutar hacka på mig, man kan till och med äta mat. Är inte det fantastiskt!

Det luktar apa här utanför. I ett par dagar har vi inte kunnat andas en normal luft här. Yuk!

Det är tydligen stopp i stammarna här så de har tvingats att åberopa en slamsug. Sen när blev urin och avföring förbytt till nåt ännu vidrigare? Är det för att närmare 100 pers skit samlas på en och samma plats som man kan kalla det för slam? Riktigt vidrigt är det! Går inte ens att ha balkongen öppen, utan att få kväljningar. Vill knappt gå ut med jycken som det är nu. Hemsk lukt!

Åh det var så mysigt inatt när vi skulle till och sova. Lillen hade lagt sig till rätta i sitt lilla hus, och när matte var klar för sängen kom han ut och satte tassarna på gallret. Ok sa jag, men bara tills husse kommer då får du gå ner igen. Så öppnade jag upp haken, och så kom han och la tassarna på sängkanten - Fortfarande för liten för att ta sig upp själv, men ner går bra! Ja vi brukar låta honom få en mysstund innan läggis. Men denna gång så somnade han. Och där fick han ligga. Mellan oss två. Inget slår denna mysiga känsla av att ha ett extra litet hjärtslag som bultar, små nätta andetag som andas in och andas ut. Det är vår lilla kille det där! Aaw!  

Juste igår när vi tog sista natt prommisen tillsammans så mötte vi upp en glad första gångs hundägare, som just fått hem sin valp. Det var en blandning mellan yorkshire terrier och dvärgpinscher. Och den var lika liten som Prinsen en gång var. Åh, tänk va tiden går fort. Ynka 8 veckor var han. så otroligt söt! Vill ha! Jag kunde inte släppa blicken efter att de hade gått, vart nästan lite tårögd av att se den lille valpen rumla runt. Gav henne lite tips för en lyckad tid med hunden. Och det var bla att - Va snabb när du ser att han börjar röra sig, gå ut med honom! Och ha kul, ta vara på tiden, för snart blir han stor, kolla bara på våran! Haha! Hon va tacksam över tipsen och sa att vi ses nog igen. Åh kanske får Prinsen någon att leka med, äntligen! Det finns bara 1 vovve här som tolererar hans sätt att leka på, och det är dvärgschnauzern Milton. Vi får vänta och se tills deras är fullt vaccinerad.

Helgen är nu över, känns knappt att det var helg. Vet att vissa i min bekantskapskrets hade något bättre helg än mig. Inget jag gråter floder över. Mondaybar hade ju sin Black & White kryssning..

I lördags drog killen och jag iväg till Nacka Forum. I jakt på en ny bikini. Vi hade ju redan i fredags frodats i Kista, men utan resultat. Eller ja.. Killen fick sig ett par nya flipflops - Jag vägrar låta honom ha sina Intersport tofflor! Ser ju bara tacky ut! Viktigt att vi håller samma linje där! Vart ett par enkla svarta, hur snyggt som hellst.  Nu väntar jag bara på att han ska börja gnälla om skavsår mellan tårna.. Jag fick en schyst liten midjeväska, kul att de är tillbaka på marknaden. Var inte det väldigt hett på 90-talet? Min är nätt, blank-svart. Skulle lätt ha den på mig en utekväll på krogen! Smidigt och behändigt! Slippa konka runt på en axelväska som man ändå alltid ställer ifrån sig när det vankas dans på golvet! 

Jag gillar Nacka Forum, ett av de bättre shoppingcentrumen här i Stockholm. Det är sällan proppat med folk, man kan ta den tid man behöver. Vi knallade in på New Yorker. Lätt den bästa klädesbutiken! Snygga grejer till ett bra pris! Hittade tillslut 2 stycken som passade damen i smaken. Bägge går i rutmönster, ena i svart och den andra i rosa!

Efter besöket rullade vi iväg till Årsta. Vi skulle nämligen hälsa på Linda och Ozzy (också en dvärgpincher), Jonas var dessvärre inte hemma utan var iväg på dykkurs. Vi mötte upp Linda och hunden, tog en tur i skogen. Vi lät hundarna få busa av sig. Shit, våran kille har växt sen sist vi lät de hälsa på varandra. But still så är han mindre! Vill ha honom just så som han är nu! Liten och go! Ozzy däremot tyckte nog inte att det var lika kul och ha en ivrig och energisk valp rännandes efter sig. Kul och se att de kom så pass bra överens trots allt. Det är nåt speciellt med dvärgpincher's, hur de låter - kurrar som marsvin! De har ett speciellt sätt att leka på, nåt jag tror alla raser som kommer ihop sig med en av samma sort har. 

Prinsen var nog lite för snabb för Uncle Ozzy, som jag och killen har börjat kallat honom för. Han är ju fan 5 bast! Klart som fan han inte hänger med i svängen! Det var en enorm känsla att kunna få släppa honom fri. Få springa av sig allt i skogen. Retas med Ozzy, som ogärna ville dela med sig av vad det än var han gjorde. Om det var att gräva ett hål, gnaga pinne, eller tugga gräs. Så Prinsen stackarn fick hålla sig på avstånd. Nyttigt och bra för honom! För vi har märkt att han här hemma lätt mopsar upp sig mot alla, stor som liten. Och så vill vi inte ha honom!

Han ska inte vara skällig bara för att han är en liten hund som behöver bekräfta sin omgivning om sin närvaro, näe det får någon annans vovve stå för!

Efter allt stoj och bus i skogen åkte vi hem. Lillen somnade fort i bilen. Aaw..

I går var det ju Sveriges National Dag! Firade ni det? Hade heelt glömt bort det. Hur firar man egentligen ens nations dag?

Vaknade upp runt 11 snåret. Gjorde oss i ordning och tog bilen ner till playan här nedanför. Inte rättvist att låta lillen gå den vägen i den här värmen, som dessutom bara är en valp och skall ej överansträngas!

Vi hittade en solsäker plätt att bre ut oss på. Vi låg nog inte där så länge. Jag har fobi för diverse saker, getingar och ormar är 2 av de sakerna. Och självklart fick vi påhälsning. En envis jävel. Det visade sig att vi omedvetet måste ha planterat oss alldeles intill ett jordgeting bo! I ren panik flög jag upp från filten, en dag som jag trodde skulle ägnas åt slapphetens tecken fick vi abrupt avbryta. Det slutade med att killen letade fram lite sten att täppa igen hålet den kröp in i efter ett försök till att döda den. Guud så morbid! Han packade ihop våra pinaler, jag stod på en geting säker plats. Ursh!

Men jag var inte helt nöjd med att avsluta dagen i ära så tidigt. Istället drog vi ut till Drottningholm och köpte en glass, strosade längst kajen och njöt av det vackra vädret. Viktigt att låta Prinsen bekanta sig med sitt ursprung. Efter det åkte vi hem. Vart bara en slapp kväll framför tv:n

Vid promenaden i morse fick lillen i sig nåt som går att likna med en persika kärna. Allt gick så fort, och försökte att få den ur honom gick inte, då den redan var svald.

Min oro är på topp för att detta ska bli ett traumatiskt veterinärbesök som kostar skjortan. Tur det, att han är fullt försäkrad. Men vad hjälper det mig? Inlägg är postat på vovve.net Alla skriker på mig - ÅK TILL VETERINÄREN! Har ringt, de säger: Svårt att fastslå en diagnos över telefonen. Pengakåta jävlar säger jag bara! Pratade med uppfödaren, som sa: Avvakta och se om han börjar kräkas, eller får problem att skita. Låter som ett bättre alternativ. Inte fan far man i ilfar så fort ens unge blir dålig? Eller är det så man kanske gör? Nej, jag ska då aldrig hönsa mina barn, hårda läran in i livet! Vad lär man de då?! Jo, att en ynka förkylning är livshotande! Hur betedde sig grottmänniskorna före vår tid? Ja de överlevde eller dog. Så är naturens gång!

Sitter hemma själv, känns som att ha bakbundna händer och inte vet vad man ska ta sig till. Tänk om man kunde ha en engen röntgen maskin hemma! Men det ligger nog i framtidens händer att ordna. Alldeles för långt bort för att hjälpa mig nu!

Han vankar av och an och beter sig precis som vanligt förutom att han är extra pipig. Har bajsat ännu en gång, fann inget i skiten. Och jag som har bajs fobi, tvingades att gojsa runt det som var i påsen för att försäkra mig om att den kommit ut. Men där fanns inget.

Så nu kan jag bara invänta de kommande dagarna. Mer gojs i bajs. Mm! 

Efter att ha fått fnys om den berömda hundön, kunde jag givetvis inte hejda mig mer. Så efter att killen hade lagat mat och vi käkat upp den drog vi iväg.

Det var inte alls speciellt svårt att hitta dit. Har läänge läänge velat släppa Prinsen fri. Vi behöver det. Han behöver det. Det är bra. Kommer fram och ser att det är två ganska så stora öar. Aldrig tidigare vetat att Drottningholm har 2 separata öar till alla hundägarnas förfogande. Vi tog ett varv. Pejlade läget. Tur nog fanns där bara ett fåtal hundar. Och efter halva vägen omgång 2 lät vi killen strosa fritt. Gah! Vilken syn! Det värmer i kropp och själ! Dock alldeles precis innan vi skulle lämna den andra ön kom en hund, modell stor. En aningen "för på". En tik. Apha hette hon. Fint namn. Prinsen vart nog lite skraj när hon kom rakt emot honom. Så hans mungipor åkte upp. Stackars liten, bli iväg jagad från sin flock. Det gick under omständigheterna bra. Ägaren kallade in sin hund, och vi på våran.

Han skötte sig extraordinärt bra! Han höll sig inom en radie på 10m. Kom så fort vi kallade på honom, givetvis fick han massa gott när han väl kom till oss. Ja, det är ju det som är självaste grejen med inlärning av inkallning - Att man vet aldrig när det kan komma naminam. Så man gör sig inte besväret att lämna den trygga sfvären. Jag kände mig så otroligt stolt över hans framgång. Enormt! Och strax innan vi skulle gå, gick jag bort mot ett träd (kurragömma) och lät lillen leta efter mig. Maj gadd! Vilken syn, han lubbade säkert i 180. Och svansen den ska vi inte tala om! Haha! Mattes lilla snuttis. Så duktig så!

Känns skönt att det bara var vi och naturen där, inte så många andra hundar som kunde störa vårt band som vi höll på att bygga upp. Där och då förstog jag att han minsann inte kommer svika oss i första taget. Förutsatt att inget skrämmer honom som gör att han panikartat skenar iväg.

After all.. Det känns som vi har kravlat oss över den värsta kulmen nu. Lill killen börjar bli stor, jag saknar hans rynkor, hans fumliga sätt att röra sig på.

Tre månadre har gått fort, han fyller snart hela fyra, nästa fredag. Tänk, två  månader snart sen vi fick hem vårt lilla knyte. Minns hur man med ena handen kunde lyfta upp honom när vi skulle ut, nu behöver man två! Det jag inte saknar, och det jag är otroligt stolt över (måste få ta åt mig en större del av äran) och det är hans rumsrenhet. I och med att jag har dragit det störta lasset, kanske inte det tyngsta som kvälls/natt passen sambon åkt på. Jag har vart oerhört bestämd och nogrann här hemma. Att så fort han hade ätit, lekt, sovit - burit ut honom! Och jag tror fan att det betalar igen sig nu! Inte en droppe inne på över en vecka! Men jag tänker inte ta ut segern än, först vi är i hamn helt. Men det är nog nära!

Ungefär varannan gång lyfter han på benet, har gjort det ett tag nu. Små skvätter, utvidgar sitt revir. Har tatt honom i flexit på längre prommenader. Jag älskar det. Han älskar det. Nu väntar jag bara på att han ska bli stor nog att ta med ut på längre turer, bort i skogen, träna  spårning. Så himla härligt att ha närhet till skog och natur. Det äger! Inte nog med det har jag nygligen fått fnys om att det finns ett Hundfik i stan, samt Hundöar, måste säga att storstaden har överträffat mig denna gång!

Det är en skam för mig att äga en hund som inte/sällan får vistas ute i det gröna & sköna! En hund som får strosa fritt är en lyckligare hund! Det har jag med egna ögon fått uppleva, alla som inte kan unna sin hund det bör ej ha hund!

Jag måste nog erkänna att jag saknar den första tiden trotsallt. När han var så där pyttepytte liten, alldeles ynklig när man skulle ut, kurade ihop sig och bara pep. Aaw   Tiden då han hade sina små rynkor i mungiporna, halsen, pannan (de finns ännu kvar men inte lika grova), nacken, tassarna. Ja, han va så söt i sitt extra skinn som ännu finns kvar men något reducerat. Hans pillefjong som knappt fanns, o när vi ändå berör ämnet så kan jag ju lika gärna säga att han inte hade några boller med när han kom.

Nu är han (tror han) så stor att det är läge att tuppa upp sig mot de stora hundarna. Vanligt förekommande bland små raser - JA! Vanligt förekommande för en dvärgpinscher - JA! Det är så jävkla kul och se hur hans små käftar, likt en pirayas hugger efter de andra hundarn. Många har varnat oss för att lek med större hudnar skulle vare ett problem, jag är villig att hävda motsatsen. Stora hundar är på tok för slöa, Prinsens explosivitet går att likna sig med missilers fart!

I och med att hans bästis rottis inte längre finns kvar i livet har han hittat 3 nya polare, alla killar. 2 dvärgschnauzers den ena 8 mån och heter Milton, den andra 2 år och heter Morris. De brukar vi möta då och då, och Prinsen ÄLSKAR och få busa av sig med den yngste - Milton. Åh Milton! Han e så söt, han hänger inte riktigt med i svängarna, utan viker undan i den mån han hinner. Morris brukar få gå in och avbryta sin "brosha" ta tag i hans koppel och dra inhan mot sina ägare. Aaw! Och den tredje, Charlie. Han är en gammal malteser farbror på hela 9/10 år. Haha! Han gillar INTE Prinsens inviter till lek och stoj, han orkar inte! Han läxar istället upp och säger: Nu du grabben får du allt lugna ner dig så man kan få lite lugn och ro här!

Vi har bla övat på:

* Inkallning -

    Betydligt bättre än sist, som var för 3 veckor sen. Nu när vi har flexi brukar han stanna upp och

    nosa medan vi går, och kommer i ilfart så fort vi ropar. Helt övertygad om att han skulle klara

    det galant att gå fritt, men vi ger kopplet och spårlinan någon vecka till.

* Klicker -  

     Nu måste vi låta fantasin flöda, för vardagslydnaden som sitt, ligg, stanna, vänta sitter! Har

     lagt in target övning som ett nytt moment. Där bägge framtassarna ska toucha föremålet

     (i detta fall locket till en matlåda) för att få belöning. Nygligen satt in passivitetsträning på

     komando ligg, då ska han ligga still x-antal sekunder, sen klick och belöning.

* Han ska söka ögonkontakt innan han får ett 'okej' att gå in/ut -

    Nu gör han det nästan helt utan tillsägning - verkar fått in det, och vet vad det handlar om. Där

    har vi även lagt till en ny inlärning - han ska va stilla när vi trär på selet och knipsar på

    kopplet. Inte ofta man behöver ge honom en tillsägelse, räcker att ge honom blicken så läser

    han av oss.

* Olika kommandon -

    Sitt, ligg, stå, stanna, vänta, varsågod och nej sitter som bergen! Kom här och stanna måste vi

    jobba mer på, han är ju så fruktansvärt nyfiken av allt annat! Haha! Nytt är Sök - Slänger ut en

    gobit. Säger sök, och visar med ett tydligt kroppssrpåk - för högerhanden från bröstet i en

    kvarts cirkel ut åt, håller handflatan öppen. Märker mer och mer att ju tydligare man är i sitt

    kroppsspråk, ju bättre respons får jag. Vi testade och köra samma moment ute med lina.

    Vilken kille! Aaw! Det gäller att inte kasta bort godiset så långt (så man själv tappar bort det).

    Jag gjorde som så att jag först sa SÖK! Samtidigt som jag gav han det kroppsliga tecknet, och

    när nosen väl var nere i backen kastade jag iväg en godisbit. Fäst min blick ditåt - Ja lite hjälp

    på traven måste de ha! Lotsade honom dit utan att peka, sa bara SÖK! Och visade med 

    handen.

* Nya miljöer - ett nytt block -

   Inget nytt här sen sist tror jag?

* Ensamhets träning /passivitet -

    Tror vi har haft det väldigt lättsamt med honom, och att han alltid har haft med honom i bilen

    tror jag har lett till en ökad självkänsla hos honom. Vi säger alltid - Kommer snart! Så fort vi

    lämnar honom ensam för en stund. Ska vi iväg en längre stund förser vi honom med nåt kul som

   håller hans lilla huvud aktiverat. Grisöra + aktiveringsboll = <3 Det kan hålla honom sysselsatt

    länge! Ja sen var det ju det där med att ligga stilla som inte alltid är så lätt för en minipinne!

Det är en enorm glädje att se sin valp utvecklas mentalt. Att se hans intelligens växa! Det som glädjer mig med all tid jag har lagt ner på att få in alla moment är att han är så pass motiverad (oftast med hjälp av en go bit - försöker mer och mer att avlägsna gobiten som belöning till att använda fysisk kontakt och ljusa toner). Att funkar inte inlärningen är det inte valpen som är trög - Utan du själv som har ett dåligt kroppsspråk!

Det råder sjukstuga här hemma. Killen säger sig ha råkat ut för en ond förkylning, själv så vet jag inte om den är så ond som han säger. För klinka på syntharna orkar han.

Ja nu var det ju inte så att han ägnade hela igår och idag åt att spela. Det är nämligen så att den lilla lilla pojken som bor i honom har fattat ett väldigt väldigt stort beslut. Hoppas det inte helt och hållet är grundat på vad jag har sagt   Nämligen att han skall sälja av en av de. Om du frågar mig vilken modell etc så har jag ingen aning. Den ena är röd och den andra är grå.

Prinsen verkar också lite häning. Själv tror jag bara att det är spel för galleriet. För om man ömkar sig lite brukar matte kela lite extra och kanske om han är riktigt söt får komma upp i soffan. Åh så får man ju va med husse massor! Just för att han gör så som vi gör Så här sitter man och inte vet vem som är sjukas, jag som inbillar mig att Prinsen skulle ha den förmågan att överlista oss, eller så är det här bara början på min inkubationstid.

Nu ska vi ut och jaga kvällens käk, få se vad butiken har att bjuda på idag tro. En buffel kanske?

Just i skrivandets stund har jag en 3 kilos klump liggandes i mitt knä. Ja han är våran lilla knähund. Med stark personligehet.

Han brukar vilja vara med oss. Jämt. Har lite svårt att förstå varför han alltid tycks vilja det. Killen säger bara: Ja men han är ju en liten bebis, klart han vill vara nära oss, känna närhet och trygghet! Aaw   Trots att vi gör saker som han inte alltid gillar söker han sig till oss. Som klo klippning och favoriten - tandborsning! Det är en förjävla mysig känsla, att alltid ha någon som vill mysa, kela, viftar på svansen. Vill upp i sängen på morgonen och kela.

Här om kvällen fick killen tillsammans med mig för första gången uppleva något riktigt skoj! Helt från ingenstans hördes ett ljud från hans bur. Ja lillen låg och sov. Och rätt som det var hör vi hur han tok ylar. Haha! Vilken syn! Så högt att han själv vaknade! Har märkt att han allt oftare börjar göra ljud i från sig när han sover, typ små skäller.. Undra vad han drömmer?

I söndags fick han följa med hem till svärmor. Åka i en ny hiss. En hiss som talar, med dialekt. Han tyckte det va lite små läskigt.. Och han verkade inte bry sig ett skvatt om det nya stället hon har flyttat till. Eller jo. Han pinkade ner hennes badrumsmatta. Haha! Sen mötte vi två hundar av modell större när han och jag var ute. Duktiga killen va noga med att markera sitt revir!   Trots att han inte bor där! Sen kom svärmors bästis dit, hon gjorde sig snabbt populär. Han betedde sig precis så som han brukar göra hemma med mig och killen. Hoppa upp på ryggen, tuffs till håret, och massvis av pussar. Det är så kul och se när han fattar tycke för någon så fort.

Som när vi råkar stöta ihop med någon av grannarna här i huset. Han har numera 3 favoriter. Den ena är engelsmannen som har rottisen  (hans bästa vän) och troligen har avlivat den alldeles nygligen, buhu!  Prinsen blir helt lyrisk varje gång vi träffar honom. Sen har vi gubbens flamma med tillhörande hord av små fyrbenta saker. Samma sak där. Han snurrar runt i cirklar i 320! Och små skäller av lycka. Sist så har vi en tjej som har en chihuahua vid namn Amigo. De har fått leka lite här utanför. Rätt kul, för Prinsen är så kvick att inte ens en chihuahua hänger med! Och så igår när jag skulle ut med honom träffar vi Amigos matte. Prinsen vart helt tokig, trots att Amigo inte va med. Aaw!

Förra veckan fick han sig en ny leksak. Sjukt va man skämmer bort djur! Men det är de väl värda!? Så himla mysigt och se hans glädje, och svansen som snurrar som en propeler!

Här har ni hans favorit leksaker

Tvättbjörnen - Som prasslar, piper och knorrar!

  Bävern - Som knorrar när den rör sig!   Älgen - Som piper!