Vet inte i vilken ände jag ska börja reda ut mitt nystan. Kära läsare hoppas ni har överseende med det.

Veckan som har gått:

Blodigt värre - Stoppad av polisen

Rubrikmakare som skapas utan någon som helst innebörd. Allt för er, allt för att skapa ett intresse för fortsatt läsning. Det var nån dag förra veckan tror jag, alla dagar flyter numera samman. Tänk, idag är det redan tisdag och vi har haft vår kille i hela 2 veckor! 2 veckor, helt otroligt! Är det det så här fort resten av mitt liv kommer gå blir jag fan rädd, rädd att inte hinna med mina goal's i livet. Och vad har en vanlig männsika som jag för storartade mål i livet? Ptja, om jag ändå visste det. Eller ja några basic saker som jag tror de flesta av oss dödliga önskar oss. Barn, resa, bli ihågkommen efter döden - vilket betyder att man måste skapa ett verk att bli ihåg kommen för!

Åter till meningen bakom rubiken.. Vaknade upp av brandbilens starka sirener. De väckte liv i hela mig, rädslan över att brinna inne är inte ett schyst sätt att vakna upp på. Lilla Prinsen då, jo han låg i sängen med mig och snusade på sina små sömnöron och verkade knappt bry sig om mitt plötsliga uppvaknande. Han e matte upp i dagen! Men när det vankas allvar spar jag sällan på krutet. Fort upp och på med kläderna, hunden i en handen, nyklarna i andra.. Hissen ner.. Ingen röklukt i traphuset. Pjuh! Väl utanför husknuten möttes jag av en förbluffande syn, de hade redan flytt fältet?? Tack för den televerket, till vilken nytta for jag upp i all hast tänkte jag, när jag likväl hade kunnat stanna kvar i sängen och sovit nån minut till?? Va va va??!! Vet att min nyfikenhet är ett släktdrag, min mor kan sällan låta bli att springa till kikhålet i dörren och spana in grannarna som ränner i trappen, än mindre kika obemärkt fram bakom en gardin i sovrummet, för att på samma sätt där ta del av andra människors vardag. Jag är på pricken likadan! Nästan lite skämmigt att medge, men så ere! Jag ville inte bara ner för att rädda mitt och Prinsens skinn, utan ta reda på varför brandbilen va där..

Istället för att kila hemåt, "tvingade" jag lill killen att gå över vägen, han verkar låsa sig precis vid trotoarkanten, för att sen trippa på som om inget hade blockerat honom.. Vad beror det på?? Vi knatar över vägen, han sniffar runt i gräset. Lite längre ner på gatan ser jag hur en polisbil är påväg att närma sig. Den kör sakta. Den kommer mot oss. Stannar. Och en konstapel kliver ur. Hmm. Vad an detta tänkte jag? Well well.. Inte var dag man får sukta efter män i uniform.. I vart fall så frågade herrn mig om han möjligen fick hälsa på hunden. - Ja, om du bara sätter dig ner och låter han komma till dig. Inte säkert han vill men testa, här har du lite godis.. (Efter att ha berättat detta för killen helt lyrisk över att få sukta lite.. Sa han nåt så genialiskt att jag höll på att flabba ihop totalt. Det jag borde ha sagt var - Back off! Han gillar inte poliser..) Polisen hävdade att han själv hade en förkärlek till små hundar.. Hur nu det ska tolkas..

Vi fortsatte vår runda runt området. Och väl hemma möttes jag av något mindre trevligt.. Men för att bespara er lite tänkte jag inte gå in närmare på vad det är, mer än att det händer mer eller mindre varje kvinna som inte uppnåt klimakteriet..

Jag ser de överallt, håller jag på att bli knäpp eller vad är det frågan om?!

Små, runda, helt perfekt runda svarta luddbollar. Vid första åtanke hade jag nästan likväl kunnat skälla ut min sambo för att sluta anväda svarta strumpor.. Om det inte vore för den nya mysfällen vi köpt åt lill killen.. Jag hittar de på balkongen, i badrummet, vid sängen, under vardagsrumsbordet, i och utanför hans hage, i köket, i hallen. ÖVERALLT ser jag de!. Jag blir snart tokig! Det tog mig inte speciellt lång tid att räkna ut att vi har en luddtillverkare här hemma.. Han är specialist på det han gör. Så många att jag borde kunna använda de till stoppning i en kudde.. Min fråga är helt enkelt inte varför han gör det, utan hur det kommer sig att de är alla lika fina och så där perfekt runda, alla lika stora? Om det nu är så att han gör det för att han är uttråkad eller om han själv hade tänkt nyttja de till nåt. Vet faktiskt inte vilket av svaren det kan vara. Men jag hoppas han slutar upp att producera luddbollar! Tänk om jag är taskig mot honom som rensar bort alla luddbollar, och kanske förstör hans framtida plan, vad de nu kan tänkas användas till..?

Inte fan är jag tråkig och trångsynt bara för att jag är 25!

Det var en solig söndags eftermiddag/kväll förra helgen som jag rent ut sagt ruttnade totalt. Sällan jag är intollerant. Men alla har vi gränser för när bägaren blir för full. Nu råkar vi som bor i detta höghus ha turen med oss att ha en kvarterskrog på hörnan. Med detta förs inte bara saliga matoser som kan få vilken mätt mage att skrika efter hunger, utan det bringar också en hel del flödder. Idoter aka vuxna människor som inte verkar lärt sig ett dugg om sedvanligt vanvett betyder. Jag och killen låg här hemma i soffan och vilade ögonen på nåt skitprogram på tv. Varpå vi hör hur tonerna nedanför eskalerar från vanlig lugn samtalston till nåt helt hysteriskt. Bör väl tillägga att mitt i all denna uppståndelse, som nog var utlösaren till varför det munhöggs nere på hörnet, fanns en hund av modell stor och skällig fastbunden vid staketet bakom soporna. Det är inte precis första gången vi störs av skälliga hundar, som är just fastbundna. Ett fall av flera hände i vintras, då också av en stackars byracka som skällde. Men då var det nog mer synd om huden som lämnats ute, själv i kylan.. Nu var det ju trots allt varmt och inget som helst synd om hunden.

Nåväl, Prinsen låg inne i sin bur och sov. Vaknar upp för att hunden här nedan skäller utav bara helvete. Vi tar med honom och går ut, det var ändå dags för kisseri. Kommer ner, folket verkade ha slutat bry sig om att hunden skäller, utan tjivas destu mer om hurvida det är rätt/fel att gå fram till en okänd hund som skäller. Vet egentligen inte hela historien bakom allt. Men kan väl tänka mig att någon gäst gått fram för att hälsa/lugna hunden. Varpå någon annan gäst tyckt att det var inappropriate.. Nån undrade vem som ägde hunden. Ägaren trädde fram och så var tjaffset igång. Vi klev bakom husknuten och lät lillen uträtta sina behov. Det är väl självaste fan att man ska behöva anpassa sig till hur/om idoterna där nere lever rövare, för att bespara Prinsen otrevliga upplevelser/men för livet pga att folk med för mycket alkohol i sin bägare inte vet vad att dricka med måtta är!!

Jag ruttnade, bad killen. Eftersom jag höll i kopplet.. Att tysta ner fanskapen. Men idoten him self var knappast mottaglig för det, lär ju ha knaprat olagliga piller eller nåt annat skit. Jävla dumhuvve!

Skrev sen när vi kom upp, i och med att scharaderna nedan fortsatte utspela sig, ett långt (max 500 tecken) och argsinnigt klagomål till Wallenstam. Nu får de bannemig ta tag i detta!

Inte nog med det.. Senare på kvällen var det dags för sista kissturen.. Där möts vi av  två riktiga kålsupare som antagligen fått tag i nåt "riktigt roligt" som transformerade de till 2 actions hero i solw motion. Aldrig skådat sånt förutom på film. Nu fanns de här nere på min gata. LIVE! De pucklade på varandra, utan att ens verka bry sig om slagen träffade, eller gjorde ont.. De lät ungefär som två bilmotorer, undrar om de kände sig som sånna? Efter någon timme hade de förflyttat sig bortåt nedanför slänten. Man såg inget, men man hörde gott och väl de två! Jisses, ena snubben frustade som en tjur, typ som när man hostar riktigt ordentligt nere från lungorna, känns ungefär som att lungorna skall flyga ur kroppen, och den andra han bara asflabbade. Måste vart en jävligt schyst syn. Ena kippar efter andan, och den andra han bara garvar haha!

Tänk, i morn har det gått 1 hel vecka. I 1 vecka har vi haft fullt upp. I 1 vecka har vi vart utan bil. I 1 vecka har vi bägge vart hemma. I 1 vecka har vi fått äta frukost tillsammans.

Vi har haft fullt sjå med Prinsen, inte så att han är något måndags exemplar. Mer att det tar musten ur en. Innan alla bitar av pusslet sitter på sin plats.

Vi har bla övat på:

* Inkallning -

     Fortfarande inte helt 100 där ännu

* Klicker -  

     Han svarar enormt bra på det!

* Han ska söka ögonkontakt innan han får ett 'okej' att gå in/ut -

     Går bättre och bättre för var dag som går

* Olika kommandon -

     Sitt, ligg, stå, stanna, vänta, varsågod, kom här, nej. (Nej, sitt och varsågod är enligt mig de

     som gett bäst utslag - måste nog se över  rutinerna på hur vi tillhandahåller honom de olika

     sakerna vi vill att han ska genomföra)

I fredags (23/4) fick han prova på hur det är att bada i badkar, lite motsträvigt, men gick rätt bra ändå. Kanske för att killen satt i och lugnade honom. Efter det sköna och behövda badet åkte han på lite tandborstning. Ej så kul! Många åsikter och gnäll ur en sån liten rackare. Men ack den som ger sig! Detta är numera en rutin, hoppas bara han inser att det faktiskt inte är så farligt. Kanske till och med skönt?

Juste, kunde inte hålla mig från att montera upp trimbordet. Samt sätta upp honom där. Med lite övning så kommer det nog gå bra!

Vi presenterade honom för damsugaren igår (24/4). Vad är det med hundar och ogilla damsugare? Hajar inte det? Till en början var han både osäker och lite rädd. Han kröp till och med in under soffan, alla ägares dröm? Not! Vi lyckades locka och motivera honom att där ska man minsann inte sitta! La godis runtom, på. Lockade mer. Berömde ännu mer. Men vi fick ge oss. Tror vi hade pressat honom för hårt om vi hade fortsatt. Men nu står sugaren fint på golvet och är utsmyckad med godsaker! Hoppas han nosar dit och fattar att den inte alls är läskig!

Han fick en leksak som matte hade gjort åt honom. En pet flaska med några utskurna hål i, och den var såklart fylld med lite godsaker! Smaskens! Han fattade direkt vad han behövde göra! En otroligt klipsk liten kille det där! Puttar man lite så trillar en godis ut. Får man den att rulla kommer flera! Tadaa! Mm, måste vara världens bästa matte!

Matte och Husse kan inget annat än att vara inponerade över sitt lilla knyte, han är ju trots allt bara lite över 9 veckor!  

Utflykten till landet gick över förväntan bra! Vi hade väl anat lite smått att han kanske skulle ha tyckt båtmotorn var obehaglig, eller ogillat att färdas i en båt ute på vattnet.

Han sov hela resan ut till landet, till och med jag lyckades somna i bilen. Haha. Lill killen är matte upp i dagen! Bägge tar gärna en nap om möjligt!

Det enda som var en gnutta besvärligt var att Prinsen ville nosa åt ett håll, men båten den låg åt ett annat. Men matte vet att lockar man med godis så funkar det mesta   . Han va så söt i sin lilla flytväst. Men tror nästan att han kommer hinna växa ur den innan sommaren. Kan inte vara skönt och ha en rem som trycker mot pillefjongen, speciellt inte när man behöver kissa titt som tätt.

Vädret var inte på vår sida, grå mulet och regn. Medan killen försökte få bukt på elen i huset låg Prinsen och jag framför brasan i soffan och vilade. Ja, det tar verkligen på krafterna. Men snart tror jag vi har fått  in rutinerna och med det kommer vi nog också kunna få mer sömn.

Efter x-antal timmar gav killen upp. Det gick bara inte att få igång elen. What to do? Klockan var ändå ganska mycket, närmare 18.30 Och jag kände hur mitt humör började svikta. Men istället för att bli cranky över det och börja whina över att inte få mat. Kom jag med ett förslag om att laga maten på stormkök, men när killen väl hittade det så fanns där inget mer än plåt och massa rost! Nä, det fick bli grillen istället, tur nog fanns det tillräckligt med kol och tändvätska! Så nu har man invigt sommaren med årets första grillning! Smakade utsökt!

Trots smärre besvär med att inte ha någon el i huset, lyckades killen koppla om så att ena elementet i sovrummet gick igång och nån lampa i köket. Snacka om tur!

Vi hade bara tagit med oss transportburen, så den fick han sussa i. Samt att vi ställde upp galler runt buren. Tänk, inte en ända olycka skedde inne under vår vistelse där! Han pep förvisso till nån gång under natten, och då var det bara till att hoppa i galosherna och rasta honom.

Vad mer då? Jo, vi hade tämligen tur med vädret dagen därpå. Solen tittade fram. Och vem var först ut och hitta en solsäker plats, om inte.. Prinsen! Haha den lilla parveln gillar verkligen att steka i solen. Dock bör man nog se till att de inte blir uttorkade. Så husse och matte bestämde då sig för att göra lill killen sällskap. Käkade frulle på verandan. Hur mysigt som helst! Sen tog jag fram en filt och dukade upp min vinter bleka kropp, tror Stockhoms vitt tom är brunare haha! Där låg vi och bara lät tiden passera, känna solens strålar värma. Mm, skönt att sommaren är på ingång!

Och alldeles lagom tills att vi skulle åka hem växlade vädret om, det blev återigen mulet, och det började regna. Inget väder för en Prins! Medan killen la till båten vid bryggan passade jag på att ta in Prinsen i sin bur och packa in grejerna i bilen. I och med att vi hade bilen kunde vi utnyttja läget och göra ett stopp på vägen och införskaffa veckans mat. Jepp, vi lämnade lill killen i bilen. Inga som helst problem om man bara har rutorna nere och skyndar sig. Men det var nog också de snabbaste shopping turen ever!

När vi närmade oss Bromma tog vi en sväng förbi Zoo affären, bästa i hela Bromma enligt mig! Stort sortiment, trevlig & kunnig personal! Plus i kanten för att AllA hundar är välkomna, dock får hanar bära stänkskydd haha! Det hela kalaset slutade på närmare 2000:- men nu har vi också saker så vi klarar oss, bla ett trimbord att öva på inför kommande utställningar   

Saker man inte tänker på att man behöver ha hemma till sin fyrbenta lilla krabat :

Tandborste - barn

Tandkräm

Fästingplockare

Blodstopp

Tass salva

Shampo

Bomull

Bandage

Aptus Nutrisal - vätskeersättning

Aptus Attapectin - fodertillskott för tillfällig störning i mag/tarm kanal

Klorhexidin

Idag tänkte vi bege oss ut till landet, men bara över natten. Låta honom bekanta sig med sjön och alla båtar. Dessvärre är det kuksugar väder ute, som ingen inte minst Prinsen vill ut i.

Snälla svärmor kom över med bilen, ytterst snällt av henne! Så nu ska killen bara komma upp så kan vi börja packa in grejerna i bilen. Och jag ska ta ut lill korven på en bimbim.

C ya!

Nu så här efter ett par dagar verkar spärrarna hos lillen släppa. Vi är nu nummer 1 för honom. Han verkar slappna av mer i vårt sällskap, äter sover och leker, det är allt han gör typ.

Har varken haft orken eller lust att sitta vid datorn nu efter att vi har fått hem vår lilla gris, ja han grymtar som en liten mini gris, så sött! Man märker mer och mer på honom att det "är rätt okay och vara här". Saknaden efter syskonen och tryggheten finns nog kvar, men något obetydligare. Han verkar ha förstått att det är Vi som är hans nya familj.

Den första dagen var han en anigen reserverad mot oss bägge, vi fick lyfta ut honom när det var dags för bimbim och bambam. Vet inte om det är vår skicklighet, eller hans tydlighet att se när det vankas utgång. Hitintills har de bara hänt 6 gånger. 2 av de skedde på natten och då pep han. 1 hann vi inte med, då han helt plötsligt vaknade upp i sin bur och skuttade ut och satte sig på tidningarna. Han är så duktigt så, gör ifrån sig på de! 1 annan gång trodde jag att han bara skulle sätta sig ner, men satte sig istället på killens tröja och kissade. Haha, my fault!

Vi för även "dagbok" för att enklare kunna se över hans rutiner och behov. Men det är inte så svårt att hålla koll. Utan ta ut han så fort han har vaknat, ätit eller lekt.

De senaste 2 dagarna har han börjat få stohetsvansinne efter att ha fått vila på en filt utanför hagen. Tror det var i förrgår som han började puckla på kompostgallret i försök om att komma ut. Sen fick han syn på tidningshögen som fint låg staplat, den rev han ner. Haha! Så nu har vi spänt fast gallret så han inte med sin kraft ska kunna förflytta den, samt tidiningarna. Man lär sig nåt nytt varje dag.

Igår kväll efter middgas vilan ville han abslout inte vara i sin hage och gick lös på både tidningarna som finns i hagen och puttade på gallret, samtidigt som han pep och gnydde. Vi lät han hålla på, och till slut ledsnade han och insåg nog att det inte var någon idé att fortsätta. La sig till rätta och somnade.

Ännu en sak som jag har märkt är hur pass många som måste yttra sig om hur söt och liten han är. Men vi är bägge hårda med att inte låta nån hälsa.

Juste, vi har vid 2 tillfällen var av den ena tillsammans låtit honom gå till t-banestationen. Det va lite små läskigt, men gick bra. Positiv förstärkning och belöning är vårt motto. Gång nummer 2 var igår, då killen kom och mötte mig efter att ha uträttat ett ärende i stan. Den gången gick mycket bättre, han hoppade till och med upp för trapporna och ut mot torget. Kanske går vi lite väl fort fram? Men vi resonerar som så, det är lika bra han börjar vänja sig vid dessa vardagliga saker nu. Vi väntar ju inte heller med att utfärda diverse ting. Men en sak som vi ändå håller på är att när han sover, så ska han få vara ifred, till han vaknar. Om det inte är så att han ska få en sista kisstur innan sängdags, då väcker vi honom.

Jag har även tränat, gjort det till en kul lek. Att locka in honom i sin transportbur, för den skall EJ förknippas med något otrevligt och läskigt. Mycket berömm och godis. Samt övat honom att ha på sig flytvästen. Man får ta det pö om pö, jätte korta stunder, så det inte blir mansikt och förknippat med stress.

Nervositeten och förväntan var stor när vi i bilen satt påväg mot Västerås. Det var ännu helt ofattbart vad som skulle ske. Så där overkligt att man inte kan ta på det utan att behöva nypa sig i armen för att få en uns av förståelse att detta är verkligt.

Vi parkerar bilen på deras uppfart. Vi var en aningen sena, skulle ha vart där redan vid 9.00, men va inte framme först vid 9.40 Sånt är livet i biltäta Stockholm. Veronica hade förberett lite kaffe. Det visade sig att en ur kullen redan hade fått flytta till sitt nya hem. Valparna låg på en pläd på köksgolvet och mös. Maya, mamman till Prinsen vankade av och an där i huset. Ungefär som att hon hade på känn att ännu en valp skulle tas ifrån henne. Å andra sidan är hon en veteran och verkade sköta det med bravur.

Vi slog oss ner vid bordet och hon berättade lite om den första tiden. Visade även oss lite tips på hur man ska träna honom på att stå på ett trimbord. Han va en aningen ovillig till att stå där och visa upp sig. Sen så släppte hon ut hundarna på altanen. Där fick de stoja och stimma. Varpå jag satte mig ner på ena trappsteget och bara njöt av det fina vädret, rätt som det var hade jag en liten hund i min famn. Och det var passande nog vår lilla Prins som kom upp och la sig. Där låg han en stund. Aaw. Medan killen signade pappren satt jag kvar på baksidan och tittade på när hundarna busade runt på gräset i solen. Sen var det dags för avfärd. Och den lilla killen va inte helt nöjd med att få gå in i transportburen. Men där inne fick han allt sitta. Han pep och gnydde. Det skar verkligen i hjärtat och höra honom låta så. Men vi ska inte faila på att låta oss luras. Dvs allt för många hundägare plockar upp/ägnar allt för stor uppmärksamhet åt hunden när den ber om det. Kanske därför tv produktionsbolagen har insett att det finns pengar att hämta på folk som har misslyckats i sitt ledarskap?!

Han lät inte länge efter att vi hade startat bilen. Utan slumrade sött in i drömmarnas värld. Vi passade även på att göra några ärenden påvägen hem, så som att köpa en hund termometer och lite middag.

Vi var bägge helt slut när vi kom hem, så det fick bli en sen lunch från thaistället här nere. Vi lät lillen få komma ur buren själv i hallen, nosa och lukta på sitt nya hem. Aaw han är så söt så man dör!

Här är några bilder som Veronica skickade

Här myser våran Prins i solen med sin mamma Theneican's Brynnhilde "Maya"

u: Theneican's Brynnhilde                        e: Impala Zen Zikko

Väldigt stiliga föräldrar, så han kan nog komma att bli en lovande kille när han blir äldre   

Påvägen hem skulle vi svänga förbi uppfödaren för att hälsa på valp(arna)en. Gick rätt fort och köra väg 66, antagligen för att många utav alla påskfirande hönor redan var på plats.

Gled runt i stan med bilen för att fördriva lite tid. Vi anlände nog V-ås redan vid 14 snåret. Men med gott sällskap och fint väder kan tiden allt annat än att stå stilla. Vi cruisade vidare. Hittade en lämplig plats att slå oss ner på. Det var verkligen vår i luften. Satte oss på en bänk och bara njöt av solens strålar. Härligt värre! Tänk va lite tid i solen kan göra gott för själen!

Klockan den närmade sig avfärd. Vi var bägge som två barn kan va i en leksaksbutik, men om något mer sansade. Vi var oerhört förväntansfulla och extremt nyfikna inför besöket.

Veronica mötte oss vid dörren, välkomnade oss att kliva in. Jag passade på att låna deras toalett, så killen fick förtur med att hälsa på gänget. När jag var klar med det man gör bäst på en toalett kunde även jag hälsa på småttingarna. Jag dog, flera gånger om. Sa säkert "Guud va söta de är" minst 100 gånger! Haha! Ja men de var verkligen uber söta! Inget klår hundvalpar, inte ens en nykläckt bäbis. Nä de brukar mest se arga ut utan någon som helst personlighet och med ett skrynkligt ihoptryckt ansikte.

Vi blev sittandes en stund på golvet omringad av 5 fyrbenta små krabater som om vart annat tordes komma fram och nosa. Veronica berättade en hel del om vår lilla kille. Hur hon tror han kommer bli när han blir större. Kan knappt bärga mig längre. Småttingarna hade i fredags fyllt hela 6 veckor. Nu var det bara 2 veckor kvar tills vi får hem våran. En evighet. Men väntan kändes mindre outhärdlig efter att ha fått komma dit och få ett smakprov.

Det bjöds på fika och mera snack. Jag hade nog lite svårt att aktivt delta i samtalet, ville ju bara titta på de små liven när de låg i sin bädd och sussade sött efter att ha röjt runt på köksgolvet. Vi hade ju som tur var med oss våra kameror. Geek's or what?! Försökte få några bra bilder på vår kille, men det var banne mig svårt att se skillnad. Jag beundrar henne starkt för det hon gör, hon verkar vara så otroligt hemma på det hon gör. Vi kunde inte ha hittat en bättre uppfödare tror jag!

Tiden flög iväg och hade redan hunnit bli närmare halv 7. Ja, det sanna uttrycket om att tiden går fort när man har roligt stämde även in här. Lite svårt o slita sig från de små. Frågade om jag fick ta ett sista hej då av de små när de var i sin valphage (de hade just fått sin middag), det gick så bra så. Vi klev in i bilen och riktade in oss mot Sthlm. Hela vägen hem satt både killen och jag återigen som två små barn i en leksaksbutik. Helt lyriska! Snacket som cirkulerade i kupén kan ni nog gissa er till...

De senaste dagarna har fyllda med iver och förväntan, inte bara över att få veta hur mycket man får/behöver betala tillbaka på skatten. Utan man har gått och väntat på lite news från uppfödare.

Men så igår kväll kom ett mejl med en bekräftan på vilken puppie som är vår. Aaw jag dog 2 gånger när jag såg kortet (vid första ögonblicket tyckte jag att han såg lite ledsen ut med skelande ögon, men det är ju oftast de "fula" som blir ståtliga när de växer upp, har jag hört).

Har här ni våran Prins!

OBS! Bilden är tagen från Peytons.se

Glad nyhet nr 2 är att jag fick min deklaration idag! WOho!  

5 siffrigt att inkassera, man tackar man tackar!   

Glad nyhet nr 3 jag är nu en lycklig ägare till ett gymkort, hello sexy come to mama! Meow! Ska bli jagkanintebeskrivamedord hur jävla nice det ska bli att svettas av sig några kilon!

Life is good!

So good!