Fortfarande med ögongojset kvar i ögonvrån. Ger mig kast ett försök att posta ett kortare inlägg innan det är dags att bege oss.

Hade egentligen sett fram emot en lugn och skön helg hemma utan en massa måsten. Men det är väl så med allt, ibland går det flera veckor av att v iinte gör nåt speciellt. Sen dundrar det på i samma stil i ett par veckor. Märkligt det där hur det förfaller sig.

Igår gick hela dagen. Gjorde inte ett piss som är värt att nämna. Killen fick i vart fall 2 av sina motorfästen bytta - duktig du är! Lagade lite käk och kollade på ännu en dålig film med Jim Carrey - Number 23.

Har nyss blivit väckt av lilla familjen här hemma. Planen för dagen ser thight ut, men det ska nog gå bra.

Först ut är en sävng till hundöarna. Va ett bra tag sen vi var där sist, vore kul och se hur Prinsen beter sig nu, kanske uppträder han annorlunda för att papis har vart bort i 1 vecka? Sen ska killen i väg och hjälpa sin far och slänga en soffa. Och går allt som det ska finns det lite tid över att kolla in en pressent till lilla Loket Loke som fyller hela 2 bast i dag! Jisses, vart tar tiden vägen? Då kanske ni förstod att det är dit vi ska senare i eftermiddag.

Over and out

Igår kom kom som sagt killen hem, väl efterlängtad av både mig och Prinsen. Hans svans for runt likt en helikopter! Aaw lill nöffe har saknat sin papa!

Vi hade bestämt träff med H och Lucia senare under kvällen. Först och främst ville jag ha käk. Kebab. Vart ingen kebab. Vart en pizza med mozzarella, parma och chevé! Gissa hur god den va!

Va riktigt kul och träffa de igen, va ett tag sen sist. Lite smått nyfikna på hur Prinsen och Lucia skulle hooka med varandra. Gick sådär. Lucia va lite småtjurig för att Prinsen var för på. En fin dam som henne gillar inte allt för energiska tonårshannar! Haha! Nä men det var kul som sagt.

Här är en bild från förra sommaren när vi var hundvakt åt Bofiiisen! (Ber om ursäkt för skarvarna, ville bara få ihop nåt snabbt!)

Sitter nu och inväntar att karln min ska komma hem - han är borta och pillar på sin andra "fru" suck! Har inte så mycket planerat för kvällen mer än att mysa med familjen i soffan, känns som att det var ett tag sen vi bara va hemma och tog det lugnt.

See ya!

Hade inte skadat att lämna Prinsen hemma igår. Fattar inte va som sker med människor så fort det ropas ut lite billigare priser. They go nuts!

Herre min gud va folk det var inne på Granti! Well, ja förstår de. En schyst butik med fräscha grejer kan få vilken fattiglapp som helst att gå lös! Men seriöst, är folk i Sverige så fattiga att man passar på att shoppa järnet bara för att det är lite billigare än vanligt?

Va mycket trevligt att träffa Rebecca, hon hittade en del åtråvärda saker där inne, men att stå i d e n långa kön gick sig inte! Ne. Så istället gled vi hem till henne och prata strunt. Älskar å prata strunt, vänner gör så.

Mindre skoj var att jag åkte fel när jag skulle hem. Så jävla surt. Lämnade henne vid 22.30 Va hemma efter 23.30 Katastrof! Väl hemma sjönk jag ihop i sängen med mina youghurtpuffar och bubbelvatten med ögonen hängandes över Paradis Hotel - så jävla kul! Sen hade jag självklart svårt att somna, kvart i fyra tror jag att jag lyckades hoppa på sömntåget. Det är inte ok! Vilket sen ledde till att jag for upp som ett skott innan alarmet väckte mig, ja de håller ju fortfarande på att slipa golven i trapphuset!

Nu borde jag ta och skynda mig ut med kroven och sen iväg till jobbcoachen.

Btw har gett mig dubstep genren en andra chans efter sist som var att snubbla på mållinjen, och krämade därför på denna skönhet medan jag gjorde mitt på toa! En del rättså sköna pumping beats.

Later!

Har precis tryckt i mig lite käk, pudrat klart näsan och skall strax rusa iväg på lite trevligheter.

Inte för att va sån, visst kan det va kul med klubbkvällar i all ära. Men i min situation känns det bara onödigt. Dumt och frestas i onödan liksom. Men jag går för det goda sällskapet skull, Rebecca! Tänkte ta med mig lill killen med. Hoppas det går bra och att han inte pinkar ner hela butiken - för att han anser att den e hans!

Nåt har hänt med mig. Innan jag blev med sambo kunde jag bemästra det mesta själv då även maten. Kunde glatt kosta på mig lyx i vardagen - gärna 2 rätters att avnjuta helt själv. Men nu finns liksom inte samma gnista längre när man är själv. Själv och själv, ja killen ligger ute på trakt.. Men ändå.. Ikväll vart det lite baconlindad sparris med ugnsbakad kyckling. As enklet, går fort och det bästa av allt: Den sköter sig själv i ugnen och jag kan pyssla med annat! Nu finns det säkert de som tänker: Varför inte köpa färdig mat, eller frysmat? Ja, säg det.. Nä faktum är att jag tycker det är bortkastade pengar, pengar som slängs på skit!

Nä nu måste jag rusa om jag ska hinna dit i tid!

Ciao!

När träden står nakna och lövens granna färger pryder marken är också då allt som ofta jag insjuknar i den mest obestyrda förkylningen man kan tänka sig. Jag står alltid offer för klimatets härskare, slår aldrig fel. En dag kommer det.

Det var precis i anknytning till att jag skrytsamt börjat sprida rykten till andra om att jag inte vart dåsig sen den dagen vi blev med hund. Man ska aldrig utelämna sig så ordagrant som jag gjorde, för det är då slaget närmar sig mitt ansikte. Mycket ritkigt! I torsdagskväll förra veckan kunde jag sluta inbilla mig, allt jag känt inom mig var ingen bluff. Bad killen länsa apoteket påväg hem efter hans däckbyte. Ringde mamma och delgav henne sanningens ord. Jag har blivit sjuk! Planen var ju att jag skulle infinna mig hos henne dagen efter 10.00 prick i samråd med sjuk teamet! Min omtanke bottnade i att hon samma dag fått sina cellgifter och är extra mottaglig för åkommor som biter sig fast då hon har sänkt emunförsvar.

Men det var lungt. Så hoppa på tåget med Prinsen med fickorna fulla av näsdukar. Tror jag har förbrukat MINST 2 hushållsrullar. Det har fan vart ett konstant snytande här hemma. Så jävla äckligt om man tänker efter hur mycket snor som ryms i kanalerna! Riktigt jävla vidrigt är det!

Sen var jag ju tvungen att ställa in träffen med min jobbcoach. Hon är en klippa. Vi har alltid några små "att göra" till nästa gång saker. Och för min del var det bla att återuppta kontakten med min forna arbetsplats. Vilket jag kanske har dragit mig lite för, för jag har väl haft en annan uppfattning om det. Men nu är det gjort och jag kände mig som barn på nytt när jag klickade på <skickat> igår. Spännande, nu får vi se om de hör av sig. Hoppas på det!

De dagar jag har haft ork har jag suttit vid datorn och finslipat på mitt cv. Väldigt nöjd över resultatet. Det känns mer jag liksom. Ville ju på nåt sätt förmedla fram min grafisk ådra i pappret, och det känns som att jag har gjort det.

Här kommer resultatet.

Så här såg det ut innan - helt funktions dugligt!

Här är den nya och förbättrade versionen på bara 2 sidor!

Pretty pretty good!

Dagarna de går men torkan i bloggen den består? Nä, men livet vid sidan av har väl tuffat på i vanlig ordning även om allt inte alltid kommer fram här i tid, visst är det så!

Måste bara dra lite kort om den berömda och omtalade dubstep festen som vi skulle på jag och killen, men som det inte vart någonting av. Buhu! Hade verkligen taggat till inför det, t.o.m försökt bekanta mina öron med musiken. Och så kom vi inte in. Nåja, vi han med att föra lite hos Rebecca, vilket i sig va jävligt skoj! Träffade på en hel del kända och okända ansikten där. Partyhumöret var på topp! Beställde en taxi kommer dit och så kommer vi inte in! Sug balle! Men vi gav inte upp för det, utan hoppade på tricken till Stadshagen och försökte nästla oss in på en annan dubstep/dnb fest, knöck fullt och kön va ap lång. Killen och jag ledsnade och drog hemåt istället. Fan inte långt och gå från "Fabriken" till Thorildsplan!

Kastar in några usla pic's från kvällen. Fan borde begrava min lilla kamera, den har slutat glänsa!

Annars har det väl inte hänt så speciellt mycket.. Mer än att jag har besökt mor vid olika tillfälen. Då det ena var för att fylla i papper om närstående penning, den andra för att närvara vid första mötet av henne sjukvårdsteam. Kan nog inte riktigt sätta ett finger på den underliga känslan som bor inom mig ang det. Utan det är som om man är en död fisk och följer strömmen. Men vet att det bara går åt ett håll, varför orka kämpa emot? Sad but true..