Queenza

Alla inlägg under september 2010

Av Sarah - 23 september 2010 14:21

Detta om något är väl höjden av klantighet?! Hur kan man vara så otroligt puckad och köra ner en lasbil på gräset?? Jävla ljushuvud!


Alla förutsättningar för att misslyckas fanns ju redan. Smal väg ner. Nederbörd som har frodat marken och gjort jorden geggig. Och på detta skall alltså en lastbil kunna stå?


Ingen har väl undgått mitt missnöje och oförståddhet kring fasad tvätt Wallenstam har fått för sig att utföra? Deras entreprenader de hyrt in må fan vara iq befriade, inte ens jag hade lyckats göra denna tabbe!



Bildbevis:

     

Självklart var en av krogbesökarna tvungen att häva ur sig till den stackare som ställt till det - att nu blir det avdrag från din lön! Haha! Så jävla fail!

Av Sarah - 23 september 2010 13:27

Om något försenad dök flickebarnet upp. Möttes utanför affären, behövde ju addera lite ingredienser till kvällens middag, samt att lillen behövde pinka.


Hon hade somnat om, sömntuta som hon e! Kvällens tema gick lite i italienskt tema, vem är inte en sucker för det liksom? Basilika, tomat, färsk pasta, kyckling, soltorkade tomater. Yum yum!


Känns lite som vi är tillbaka där vi en gång var, när vi var yngre och hängde ihop. Ibland kan det ju vara så att när man mist kontakten med en vän och inte hörs av på ett tag och igen börjar umgås, så kan det nog många gånger utav den orsaken kännas som att det var en bra sak som hände. För jag tror att saker sker utav en anledning, det finns alltid ett syfte till varför saker blir som de blir och man är själv lika delaktig till det. Och jag tar inte lika allvarligt på saker och ting nu som jag i mina yngre dar gjort. Man har ett större överseende för att folk man känner är individer och inte kan ägas eller köpas för pengar. Och det tror jag är en viktig insikt i hur en bra relation människor emellan fungerar, att det måste på nåt sätt finnas en dåld ömsesidighet, att man är med varandra för att man tycker att personen man ägnar sin tid och energi till betyder nåt för en själv.


Det jag egentligen ville ha sagt var att trots den förlorade tiden som gått befinner vi oss fortfarande på samma vågplan, inte många saker som har förändrats. Vi är på ett sätt lika varandra, vi har ju trots allt umgåtts en del, och på ett annat sätt olika där den yttre environment ter sig olika, självfallet.


Många glas vin blev det. Just den dunken vin kan man klunka som saft, sipprar fint ner i kistan! Näe, det va riktigt trevligt måste ja säga! Har saknat det lite att ha de där kravlösa stunderna med väninnorna, där man inte behöver passa upp på saker hela tiden, eller man måste ha en bindande orsak att göra för att kunna umgås. Lite har det väl berott på att man uppslutit sig i en sambo relation och nu med hund, som i sig är tidskrävande, och behöver omsorg. Dock har jag alltid vart den som propagerat för att man får inte glöma bort sina vänner bara för att man har nåt annat som uppslukar ens tid, ens vänner är ens vänner, de har alltid funnits där, oftast längre än den nya kärleken man funnit, men finns inte kvar om man inte kan förse sina pinnar till att mata elden så att säga. Det ÄR jätteviktigt!


Vidare kan man ju heller inte göra slut på sig själv i en relation, det fungerar inte heller att bara vara den enda som föder nytt liv i en relationen. Det är ingen sund tillvaro, och ibland kanske man helt enkelt bara acceptera att saker blir som de blir om man med gott samvete kan känna att man själv deltagit i till få det till det bättre samt gjort den berörda parten samförstådd. Man kan ju heller inte va naiv och tro att en person för eller senare ska förstå varför man plötsligt slutat mata elden. Oftast är det personer som är alldles för självupptagna och har för vana att få sin vilja igenom, vana att ha livet omkring sig på ett visst sätt och heller aldrig behövt försvara sitt handlande.


Sen min mamma blev sjuk har min inställnig till måga saker förändrats. En sådan sak är just att jag inte tar saker på största allvar längre. Innan hon blev sjuk tog jag mycket för givet. Idag är varje dag i sig en gåva. Låter nästan som att man blivit frälst. Men så är det. Jag har inte tid, kraft, eller ork att grotta ner mig i petitesser. Då lägger jag hellre min tid och energi på nåt annat som gynnar mig mer.


Tror klockan han bli närmare halv 11 halv 12 innan jag gjorde henne sällskap till tåget. Ringde killen när jag var påväg hemåt. Törs ju inte gå själv när det är mörkt ute.. Tack vare alla glas vin somnade jag fortare än blixten!

Av Sarah - 22 september 2010 09:58

Nåt slog mig igår natt när jag skulle till att sova. Att är inte Tobin Bell - han som har rollen som Jigsaw i Saw filmerna oerhört lik Bockstensmannen?


Hur kom hon och tänka på det undrar ni säkert? För det första så gillar jag att veta många, små och bra saker. Ja, alla vet väl kanske inte (borde nog göra det) att Bockstensmannen hittades i Varberg. Det va så mitt letande tog form nyss. Hade det lagrat någonstans i bakhuvudet. Ibland dyker det bara upp såna där små funderingar som man har på känn vad det är men vet inte helt säkert. Så istället för att kasta bort det man inte säkert minns eller vet, brukar jag istället ta reda på det, och då sitter det jag från början inte visste som bergen!


Ett annat ord är lobotomi, lobotomera som brukar fastna i mina tankar. Och kan man förövrigt uppge google som källa för vart man tagit bilderna ifrån? Allt samlas ju där, det är där folk letar efter svaren? Mitt svar är nej. I och med att det är en databas tillgängligt för "alla". Egentligen tycker jag att man borde kunna få det. För vem pallar understrycka en bild länk? Ärligt?


Ja detta inlägg vart ju bara en massa svammel haha! Dags för lite frulle snart tror jag!

Av Sarah - 22 september 2010 08:37

I början av veckan dimpte det ner ett informations brev från våran värd. De ville uppmana alla boende i huset att ta in sina saker från balkongen - för de ska putsa fasaden.


Är det schyst eller? Att man på två dagar ska hinna rota rätt på sina prylar, vet grannar som har hela ytan täckt av blommor och annat dyl. Tyckte de kunde ha gett det lite mera tid! Så sent igår kväll bar jag in mina möbler. Fan! Nu är det verkligen kallt ut, inga härliga sommar kvällar här inte.. Eller varför inte skippa en sån skitsak, vad ska det va bra för? Lägg de pengarna på att rusta upp stammarna istället!


Blev väckt av högtrycks sprutan, ja de står sådär alldeles fint placerat, just vid min gavel!    Gah! Dock gjorde det ingenting då min handläggare på AMS ringde. Mejlade ju honom igår och sa att jag var intresserad av att få en jobb coach. Så nu är det klart! Tänkte att det kan vara en bra sak att nyttja då jag är lite vilsen i mig själv. Vill ju väldigt gärna ta till vara på de kunskaper jag fick med mig via studierna.


Sen får vi se om Rebecca kommer förbi o käkar lite middag ikväll, tösen var ju ute på galej igår. Så jag kanske får pyssla om henne om hon är allt för bakis. Hehe.. Skönt med lite sällskap nu när killen är bortrest. Även om jag har njutit av ensamheten så trivs jag bäst med min tandgnisslande, snarkande lilla gris brevid i sängen.


Av Sarah - 21 september 2010 21:16

Att ha hund skulle vara densamma som att ha ett helt eget företag hade jag aldrig anat. Ett koppel, lite käk o någon pryl att roa sig med..


Ni förstår min ironi i det hela här hoppas jag!  Att ha hund är en dyr utgift, men va vore livet utan de?


Tydligen så har stokk slagit fast vid att alla i området där jag bor ska få ta del av nödvändig sociallisering med hund. Inte bara ringträning alltså! Rena rama rolf att jag fick nys omet! Ja det beror ju enbart på den sociala biten som det innebär att ha hund. Jämt träffar man på hundägare och dess fyrbenta älsklingar och utbyter fraser. Så det var så jag fick info om detta jag var på ikväll. Dock startade detta i slutet av augusti. Och de kör sista gången nästa tisdag. Alltid något.


Dock hade jag inte räknat med att vi skulle ha en löptik 15 m framför oss när vi var påväg dit. Prinsen han fullkomligen hängde i kopplet. Fick stanna flera gånger för att låta honom lugna ner sig. Så han var ju redan på topp när vi kom fram. Hej å hå! Å självklart så skulle det va mestadels tikar där. Inte lätt! Han hade noll fokus på mig. Alla de andra var ju mycket mer intresantare än mig och det futtiga godiset jag hade att erbjuda. Han lyssnade inte på mina komandon. Allt gick fel.  Hängde i kopplet hela vägen runt i ringen. Drog sig höger och vänster om. Jag har nött sönder mina fingrar! Sen skulle vi gå slalom runt varandra.  Möte utan att hälsa på varandra - där lyckades han hålla sig från att skälla. Några få enstaka platsliggningar fick vi till. Där skulle vi gå några steg inåt i ringen och kommendera de att stanna kvar, och sedan backa kopplets längd och kalla in honom (Precis så som jag har tränat själv med honom annars när vi vart ute - dock inte haft den här möjligheten till störning som vi hade nu). Lite mer slalom. Sen fick han hoppa upp på bordet. Stå fint existerade inte i hans värld. Ja vad ska man göra, le och se glad ut. Funktionärerna som va där de fick sig många goda skratt åt hans ovilja till att göra rätt. Men glad är jag att han inte visade några tecken på osäkerhet när de skulle kika i munnen eller klämma på bollarna. Sista övningen var att trava i en triangel. Hemma går allt bra. Jäkla hund asså!   Jag vet att han kan. Och jag vet vad jag måste jobba med.


Annars gick hela timmen åt att han pep, gnydde, panik skällde av ren olycka av att inte få hälsa på de andra hundarna eller för den delen busa med de, dra och slita sig i kopplet till tusen.


Nästa tisdag ska jag banne mig se till att köra slut på honom innan vi kommer dit, det går inte att ha en explosiv misil i kopplet i en sån situation.   Ytterst tacksam för att ha fått testa på! Det är nu jag som ledare sätts på prov - vem av oss 2 är det som bestämmer, är mest envis och uthålligast???




Av Sarah - 21 september 2010 17:42

Självömkan eller ej. Tänkte ta mig friheten att plita ner några jävligt bittra rader. Mitt internet är cp! Har inte kunnat surfat runt likt den ritual jag alltid annars på morgonkvisten har.


Igår var jag som sagt iväg till hospis. Rönka skallen. Undrar va de ska hitta där, några löst sittande skruvar i ett alladeles för stort vakum? Nä, skämt o sido. Må vara blond och ljushuvud, men i grunden är jag brunett!   


Lider ju som sagt av diverse fobier, vem fan va han som kom att människan ska behöva genomlida ett liv med just fobier? Nu är mina tur nog lätt lindriga, dvs jag själv kan påverka de genom att undvika mig att utsättas för de.


Tack vare att det var så många russin före mig i kön slapp jag "betala" och fick gå in i rummet direkt. Låste in alla mina pinaler och tog av mig tuttkassen, topless yeah! Just nu i detta allvar känns humor som ett bra sätt att bemöta de svåra och det som känns jobbigt. Enda kruxet var den lilla länk jag på insidan av tänderna i underkäken han, samt det lilla glittret som pryder min ena nippel - de sitter där de sitter sa jag. Ja de flesta med liknande saker brukar inte känna nåt sa läkarn..


Fick lägga mig ner på skenan som skulle rulla in mig i cylindern, läkarn satte in en nål - skulle sedan få kontrastmedel inkört i venen - var ju tvungen och fråga om det kändes, ja kontrasten som trotsallt är magnetiskt, och om det hade nån färg, har inbillat mig att kontrastmedel är röd/violett. Men icke!


Well well.. Hon tröck på knappen å så rullades jag in i tunneln. Tänkte genast när jag ens klev in i rummet att där kommer jag aldrig palla o ligga i 60 min! Blixt stilla. Jorasåatteh... Det gick. Låtsades som om det vore ett solarium jag befann mig i, utan de violetta strålarna och med mekaniska knackningar som överröstade ljudet i lurarna jag hade på mig. Höll panikartat i larmknappen, kändes tryggt, men jag avfyrade aldrig en signal, uthärdade hela min vistelse där i.




Postar en bild så ni förstår vilken oro som infann sig där - ser ju livsfarlig ut, en rymdkapsel!


 


Och med tanken på allvaret med min mor kan jag därför inte lägga detta på henne, hur mycket jag än skulle vilja det. Hon behöver inte det. Hon behöver få tro gott om allt den lilla tid hon har kvar. Inte behöva oroa sig som leder till stress in i det sista. Nej! Så det är bara jag i det här, ja och sambon förstås. Hur mycket han nu pallar?

Av Sarah - 21 september 2010 17:24

Jisses! Spännande situation vi i Sverige befinner oss i nu, hoppas innerligt att folket någonstans kan ta sitt sunda frnuft och se till verkligheten, se som den är och inte hyckla om den.


Blickar tillbaka till valvakan, fick mig många skratt - tycker det mesta som rör politik är rent trams och rent nonsens! Rena och skära teaterapor hela bunten.


Pratade nyss med en god vän som gav mig lite feedback för vad som skett på Facebook - lämnade ju det i mars i år . Folk tar bort vänner höger och vänster för de säger sig inte vilja beblanda sig med rasism. Ja, jag blir varken klokare eller visare av att försöka suga i alla efter debatter om hurvida framtiden kommer bli. Det enda jag kan säga är att jag är nöjd med att nu finns det chans till en förändring. Jag är absolut inte mot invandrare, men den invandrar politiken som har förts har inte vart speciellt god. Det är skillnad på en individ och se till en hel massa. Skulle en person med utländskbakrund ifrågasätta mig om jag var rasist skulle jag bara skratta åt det påståendet. Det är bara okunskap som leder till problem.


Människor som inte har ett högre medvetande eller ökad förståelse  för andra människors val, värderingar eller åsikter är enligt mig lägre stående personer. Man ska enligt mig besitta kunskap, förståelse, gott omdöme om inte bara sina egna värderingar utan försöka förstå varför andra tycker eller tänker si eller så.


Jag sympatiserar inte med allt SD står för, inte ej heller Vänstern, Miljöpartiet, Sossarna, Moderaterna, Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna eller vilket annat jävla parti heller. Vi har rösträtt &  yttrandefrihet av en anledning. Låt folk få tycka sitt och rösta som de vill, utan att deras val ska vara ett felaktigt val. Jag tror däremot att detta som just skett är ett wakeup call för de övriga partierna att ta sitt ansvar för det som gått fel. Att SD kommer påverka kommer de, att det nu kanske blir lättare att balansera upp det hela, inte att SD kommer köra sitt race, det fattar väl alla!? Eller?

Av Sarah - 19 september 2010 16:03

Hur många av er som får rösta har gjort testet på svt valkompass? Jag gjorde det, trots att jag redan innan var bergis på vad jag skulle rösta.


Hade egentligen inte tänkt spotta ur mig några politiska åsikter här i min blogg. Men det är väl oundvikligt en sån här dags om denna? Det är val och folk lider av hybris. Min förra röst vid förra valet gick oavkortat till Moderaterna. Dock kände jag inte för att hylla de i detta val. Ej heller de röda, alla misstag som de har begått vid förgående mandatperioder fick nog många att ruttna.


Har lärt mig att man ej skall gå in i en debatt utan kunskap. Därför vill jag ej heller debattera med folk. Just för att jag känner mig så dåligt insatt. Visst har jag mina hjärtefrågor, likt många andra.Och jag vet VAD JAG är missnöjd med. Men det är inte alltid egna erfarenheter räcker.


Det är invandarar frågor, brott & straff, vård och hälsa, jobb. Dock finns det inget utav blocken som har velat lyfta fram eller ta en debatt om just invandrar frågor. För man är en medelmåtta, en svenne banan, en feg ynkrygg som inte vågar stå upp för sin sak, sina åsikter, sina värderingar. Att politiker avstår sånt gör de bara mindre trovärdiga i mina ögon. Jag tänker heller inte sticka under stolen med vilket parti jag i år valt att lägga min röst på, och det grundar sig i enbart på att NÅT MÅSTE GÖRAS - För allas bästa! För allas, oavsett om din mamma luktar curry eller om du har snea ögon, eller har fränkar och är rödhårig. Ingen vinner på att punga ut bidrag som sällan fås igen - eller jo om skatten hela tiden höjs. Men varför ska vi alla andra vara med att bidra till nåt vi själva inte valt. Man måste inte vara osolidarisk bara för att man värnar om sitt. 


Det finns bättre sätt att komma till bukt med problemen.


Jag kommer själv från förort, vet hur det kan se ut på vissa ställen. Sett hur butiker omvandlat sina skyltar till språket köparna själva talar. Skit bra för de som inte kan språket, men vad leder det till egentligen? Hur ska de lära sig att använda språket man brukar i det land som de befinner sig i.


Jag har också vart arbetslös i olika omgångar, sett att majoriteten av de arbetsökande har utländsk bakgrund. Hela jävla systemet för hur saker går till är ju fan fucked up. Jag gick en gång på jobbtorg - dit man tvingas gå för att få soc bidrag (gjorde det i väntan på att få min akassa.) Samma sak där majoriteten hade utländsk bakgrund, fast nu gällde det yngre vuxna - visst det är en bra grej. Att möda och besvär  ska gynnas. Men hur fungerar det egentligen då? Jo, jag som svenne fick min akassa, va tvungen att betala tillbaka soc bidrag! De som va kvar på jobbtorg då? Jo, de förbrukade sina 45 min med att nöjes surfa - ett ganska schysst sätt att dra in pengar på, ja o så träffade de ju sina poalare där pratar sitt hemspråk eller rinkeby svenska.


Vill man intregeras i det svenska samhället gör man allt som står i sin makt.


1. Lär sig språket.

2. Skaffar ett jobb / börjar plugga

3. Använd sitt hemspråk så sällan det bara går - det är ju bevisat att

   man lär sig mer ju mer man nyttjar det.


Det är helt ok att säga saker i fel ordföljd, verben blir substantiv ja what ever. Det är inte det viktigaste, det viktigaste är att man visar lite kämpar anda och framförallt tacksamhet till övriga medborgare som sett till (genom skatten) att just dessa människor fått de verktygen som krävs för att ta sig in i det svenska samhället.


Jag blir så glad när jag går in i min turkshop här hemma, ja jag väljer att gynna de som gör rätt för sig. De andra som inte sköter sig borde vi sätta på ett plan där de kom ifrån. Och det är de jag, vi, ni, du alla vill åt. Ja såtillvida man inte är en av de själv.. Förutsätter att de flesta tänker som jag. Vi ska hjälpa, men vi kan inte tro att åtgärdsprogram utan uppföljning ska hjälpa. Det är det samma som att strunta i det, för på pappret ser det bra ut.


Behöver vi ens gå in på de andra utav mina hjärtefrågor?


Brott & Straff


Skrota hela rättsväsendet, det är också en skam för Sverige. Utlänningar vallfärdas hit för att begå brott. Sitta i svenska fängelse celler är ju rena lyx sviten jämfört med många andra länder. Straffen, ja de är ju inte så värst långa. Samt att du undertiden du avtjänar ditt straff har du möjligheten att studera, kanske praktisera som lärning också? Toppen, ärligt, det är en bra sak. Men återigen. Många utav de interner som begår brott har det som lifsstil. Kommer de ut, är de snabbt inne igen. Återigen - det räcker inte med åtgärdsprogram som ser fint ut i statestiken om man inte har en ordentligt uppföljning. Nu menar jag inte att alla frisläppta ska leva med en fotboja - bara för att man ska ha koll. 1års kontroll kanske inte är tillräckligt. Det behövs nog längre och mer än vad man tror. Och ofta skyller man på att det inte finns några pengar att lägga på den här sektorn. Konstigt? Ja, men óm man får ut alla nyinkomna invandrare i samhället genom jobb och dyl. Behöver inte lika många leva på skattebetalarnas pengar.


Sen har vi ju det där som många kan ha svårt att relatera till, eller ta ställning till. Moderaterna gav ju upphov till försäkringskassan att utförsäkra de som kan jobba. Helt rätt. Kanske vart lite tokigt. Men hur i helvete hade ni som tycker det var fel tänkt att man ska komma åt myglarna? De som är fullt friska? De som inte har fysiskta/psykiska handikapp som sätter stopp för att jobba. Jag hävdar att fler än så är kapabla till att jobba. Det handlar enligt mig om vad man sjäv vill, och är van vid. Tryggheten = Lyfta pengar utan att göra nåt för de. Folk måste fan sluta upp med att tycka så jävla mycket synd om sig själva.


Min mamma tex. Svårt cancersjuk, hon har nästan blivit tvingad av andra att låta bli att jobba. En sysselsättning enligt min mening kan fungera som ett läkemedel i sig, man får skingra tankarna från det som är jobbigt, man träffas och pratas med kollegor, man får in lite rutin i livet. Bara bra saker för en som vart långtidssjuksriven att bekanta sig med. Man blir uppskattad för det man gör, positivt för en som kanske vart djupt deprimerad att få känna att man duger. Självklart är detta nig den svåraste frågan att ta ställning till. Varje fall är nog väldigt unik, och man får då nog fatta beslut från fall till fall.


Skola skrev jag inte, man den går in lite under samma flik som jobb. Ja alltså jobbar man inte så kanske man pluggar.. Jag har inte aktivt lyssnat så mycket på vad gällande skol, barn etc. Jag befinner mig inte där. Men hade jag haft barn så hade jag nog krigat för att barn ska få vara barn, självklarhet att mina barn ska kunna se ansikten på sina klasskamrater dvs mot burka i skolan! Införa betyg från årskurs 6, gärna tidigare, men man får inte glöma bort att det kan ge motsatt effekt, barn kan ta saker väldigt allavarlig. Så om ett barn inte får godkänt i nåt grundämne, kanske denne banar i botten och ger upp för den tror att det är kört, man måste nog va lite aktsam där. Betyg i uppförande - SJÄLVKLART! Då kanske alla kan få lite sinnesro i klassrummen. Alla ska inte få lida pga att det finns en eller vissa som ständigt missköter sig.


Nä nu värker fingrarna efter allt skrivande! Ska i vart fall sitta uppe och glo på valvakan! Hoppas verkligen SD kommer in i riksdagen så det blir någon ordning någon gång! Och hoppas att det inte bli omval pga det!!! Glöm inte att vi har yttrandefrihet här i Sverige, så om någon kände sig illa berörd här - finns det säkert nåt du kan beröra mig illa med!

twitter

RSS

Presentation


Livet efter döden. Hur hittar man tillbaka i vardagen efter något så fruktansvärt som att mista sin mamma?

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Arkiv

Kategorier

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3 4 5
6 7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17 18 19
20
21 22 23 24
25
26
27 28
29
30
<<< September 2010 >>>

Bloggar jag läser

Länkar


Ovido - Quiz & Flashcards